Blogg

Regeringen har presenterat ett nytt lagförslag där man vill etablera en "Generell sekretessbrytande bestämmelse". ### Bättre möjligheter att dela information I praktiken innebär det utökade möjligheter för kommuner och myndigheter att dela information för att bekämpa välfärdsbrott eller förebygga bidragsfusk. Det sker genom att man får en ny huvudprincip som möjliggör avsteg från integritetshänsyn kopplat till arbetet med att förebygga, förhindra, upptäcka eller utreda olika typer av brott mot välfärdssystemen. Det här innebär ett kraftigt avsteg från tidigare principer kring sekretess, vilket troligen är det starkaste skälet till att man inte tidigare har kommit vidare med den här typen av förändringar. ### Efterfrågade förändringar Förslaget kommer som ett direkt svar på en situation där man inom det offentliga under lång tid har varit bakbundna när det gäller kampen mot organiserad brottslighet. Man har bland myndigheter upplevt regelverket som svåröverskådligt och svårtillämpat, vilket har lett till att tjänstemän låtit bli att agera för att inte riskera att göra fel. ### Fokus på enkelhet Man betonar från regeringens sida att man fokuserar på enkelheten. Det ska bli enkelt att hänvisa till den nya principen när man gör av steg från lagstiftning, som i sig inte behöver förändras. Sammantaget är förslaget ett medvetet steg bort från ett ganska extremt fokus på integritet, och mot handfasta möjligheter för kommuner och andra att dela information och erfarenheter i arbetet mot bidragsfusk och relaterad brottslighet. ### Dubbelriktad informationsdelning Vidare kommer det att var möjligt att dela information i dubbla riktningar. Det blir alltså inte bara en fråga om att underlätta för kommuner att dela information till Polisen eller Försäkringskassan, utan dessa kan även dela med sig av information till kommunen i det förslag som nu har lagts. Troligen kommer de nya reglerna att välkomnas av Lanteros kunder. Och givet hur skevt systemet har sett ut så blir det nog få som kommer att motsätta sig förslaget. Förslag kommer nu att gå till Lagrådet på remiss och föreslås sedan träda i kraft den 1 december 2025.

Fördelningen av ansvar inom förvaltningsorganisationen är en viktig del i att bedriva ett effektivt arbete mot välfärdskriminalitet. Det krävs särskild uppmärksamhet för att integrera tvärfunktionellt arbete med verksamheten i den ordinarie förvaltningen. Annorlunda uttryckt är tydligt bestämt och kommunicerat ansvar är en förutsättning för ett effektivt arbete mot välfärdskriminalitet och bedrägerier. ### Kartläggning av operativa verksamheter För att säkerställa att ansvar är tydliga inom förvaltningsorganisationen bör man inledningsvis göra en kartläggning av de operativa verksamheterna – eller förhoppningsvis gå igenom den redan befintliga kartläggningen. Vad man vill göra är att tydliggöra i vilken mån ansvar inom arbetet mot välfärdsbrottslighet och bedrägeri avviker från ordinarie verksamhetsansvar. Exempelvis om det finns tvärfunktionella ansvar för exempelvis leverantörsuppföljning eller rekryteringsprocesser.   Se till att ansvarsområden är tydligt dokumenterade och kommunicerade till berörda parter. Gå igenom samtliga aktiviteter och rutiner för att se till att ansvaret är tydligt etablerat.    ### Ansvarsmatris som verktyg En ansvarsmatris är ett praktiskt verktyg för att hantera den här frågan. Om man utgår från de utbetalningsområden som finns så kan man göra en mappning mot budgetansvariga, ansvariga för beslut om utbetalningar, ansvariga för betalningar, ansvariga för löpande kontroll och ansvariga för uppföljning. Med en bra mall får man en god översikt både per verksamhetsområde och uppdelat i underavdelningar och dylikt. Att sammanställa den här informationen behöver inte vara svårt, men det kan ändå vara en bra genväg att prata med kollegor på andra kommuner om hur informationen kan sammanställas eller vilka som bör involveras i arbetet. ### Kontakta Lantero För den som står i början av arbetet kan det vara värt att höra av sig till oss på Lantero. Vi hjälper gärna till med råd, stöd och våra perspektiv. I vårt verktyg mot välfärdsbrottslighet, FraudFinder, samlar vi material och erfarenheter. Dessutom är vi alltid intresserade av en levande dialog kring de här frågorna, för att kunna utveckla vår kunskap, våra perspektiv och vårt underlag kring välfärdskriminalitet och bedrägerier.

I början av april publicerade Nationellt underrättelsecentrum en rapport om hur den organiserade brottsligheten missbrukar Försäkringskassans förmåner. Och mer specifikt hur missbruket ser ut inom assistansersättning. Exempelvis konstateras att inom samtliga av de 62 största bolagen inom assistansersättningstjänster arbetar personliga assistenter som är aktiva inom eller har kopplingar till kriminella nätverk. ### Värdet av att samköra datakällor En viktig slutsats från rapporten är att det finns ett stort värde i att kunna samköra olika datakällor om man vill förstå och förebygga missbruket. Det framstår som sorgligt att se hur aningslöst man har agerat inom det offentliga och hur länge politiken har valt att blunda för allvaret i de varningssignaler som har funnits under så lång tid. Historiskt sett har den svenska utgångspunkten varit tillit och en inställning att kontroller innebär misstro, eller nästan en kränkning. Rapporten från Nationellt underrättelsecentrum blir ännu ett vittnesmål om kostnaden för samhällets aningslöshet – inte minst inom assistansersättningsområdet. ### Försiktig inställning bland tjänstemän Vi som är i ständig kontakt med kommuner kring deras arbete mot välfärdskriminalitet ser ofta exempel på hur hänsyn kring personlig integritet sätter käppar i hjulet för effektiva kontroller. Kommuners tjänstemän har ofta inte laglig möjlighet att dela uppgifter med andra myndigheter och måste vare synnerligen försiktiga med hantering av personuppgifter från de ansökningar och handlingar som kommer in till myndigheten. ### Nya verktyg på gång Från regeringshåll arbetar man med de juridiska frågorna och vi ser successivt bättre möjligheter för kommuner och myndigheter att agera. Men processerna är långsamma och när tolkningsutrymmet är stort väljer många att agera med försiktighet eller vänta på tydlig praxis innan man lägger om sina rutiner. Ett par slutsatser vi drar från rapporten och våra erfarenheter är: - Betydelsen av bakgrundskontroller. Både att det finns rutiner och att man har verktyg och metoder som är ok att använda. - Värdet av att fler kommuner sätter upp möjligheter för medborgare att komma med tips och observationer. Det vanligaste hindret vi ser är oro kring legala aspekter. Vår bild är dock att detta inte innebär avgörande hinder. Från Lanteros håll försöker vi hålla oss ajour med utvecklingen och diskuterar löpande de juridiska ramarna med jurister inom det offentliga. Tveka inte att höra av er om ni vill ta del av våra tankar eller hjälpa oss att bättre förstå utmaningarna ute i era verksamheter. de här frågorna, för att kunna utveckla vår kunskap, våra perspektiv och vårt underlag. ### Vad är Nationellt underrättelsecentrum? Nationellt underrättelsecentrum är myndigheternas gemensamma satsning mot organiserad brottslighet. Sedan 2009 samverkar statliga myndigheter med underrättelser och operativa insatser mot kriminella individer, nätverk och fenomen i en satsning mot den organiserade brottsligheten. 14 myndigheter deltar i satsningen som sker på uppdrag av regeringen. De myndigheter som deltar i satsningen är Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket, Utbetalningsmyndigheten och Åklagarmyndigheten. Läs också gärna Dagens Juridiks artikel om rapporten.

Kommuners verksamhet styrs till stor del genom dokumentation som specificerar målsättningar, ansvar och arbetsformer. I arbetet mot välfärdskriminaliteten är det därför viktigt att gå igenom den dokumentationen och säkerställa att det perspektivet finns med och täcks in i dokumentationen. Givet att ambitionen på området har skruvats upp avsevärt – särskilt under det gångna året – är det här ett särskilt angeläget tema för kommuner som vill att arbetet ska bli effektivt. Eller annorlunda uttryckt; om ambitionsnivån ska omsättas i praktik så behöver den reflekteras i övergripande mål, budget och relevanta verksamhetsplaner. Det första man behöver göra är att kartlägga vilka de relevanta styrande dokumenten inom kommunen är, så att man sedan kan säkerställa att de tydligt lyfter fram vikten av långsiktigt arbete mot välfärdskriminalitet. Kartläggningen av vilken styrande dokumentation som är relevant kräver en del metodiskt jobb, men är inte i sig särskilt komplicerat. Det gäller att gå igenom och identifiera vilka dokument som hanterar vissa typer av information och processer. Det kan röra sig om: - Budget, det vill säga övergripande budgetallokering och prioriteringar i kommunen - Verksamhetsfokus, alltså styrning av målsättningar eller inriktning för verksamheten - Informationssäkerhet och i en vidare bemärkelse strategi kring IT- eller säkerhetsfrågor - Delegering och instruktioner till de bolag som helt eller delvis ägs av kommunen - Resursplaneringen med avseende på personal och hur man strategiskt och långsiktigt planerar för personalförsörjning, samt - Utbildning. Alltså planering av kunskapsutvecklingen av personalen När kartläggningen av styrande dokument är gjord behöver man förstås göra en genomgång med avseende på välfärdskriminalitet och vilka aspekter som behöver lyftas in eller ändras i dokumentationen. Det är bra att tänka på att motsvarande arbete har gjorts många gånger förut och att det finns gott om bra exempel att hämta från större kommuner, som ligger längre fram i arbetet. Lanteros rekommendation är alltid att man söker inspiration från dessa kommuner och hittar relevanta exempel som förlagor. Det går förstås också bra att kontakta Lantero. Vi har ständiga diskussioner kring de här frågorna och har mycket underlag i vår tjänst FraudFinder. Så tveka inte att höra av er!

Kommuners riskanalyser kan delas upp i två delar, där man initialt utgår från de styrdokument och rutiner som finns, för att sedan analysera hur rutinerna tillämpas i praktiken. ### Separata analyser för delar av organisationen En operativ riskanalys bör göras för samtliga delar av organisationen där det finns risk för välfärdsbrottslighet, företrädesvis de delar där det finns pengaflöden och utbetalningar, men även där det finns olika former av myndighetsutövning i form av tillstånd, tillsyn eller intyg som kan öppna dörrar för annan brottslighet. Det är bra att dela upp arbetet i respektive operativ verksamhetsdel, så att man sen kan sammanställa det hela i en övergripande kartläggning. Genom att utgå från en mall kan man få en strukturerad bild av risker eller svagheter i arbetssätt, metoder och rutiner. Informationen kan samlas in genom intervjuer eller vid workshops med relevanta parter. ### Konsultstöd eller interna resurser Det finns gott om konsulter som kan hjälpa till med de här processerna, men om man utgår från ett färdigt ramverk kan de flesta organisationer hantera såväl intervjuer som workshops med interna resurser. Exempel på vilken typ av frågeställningar som kan användas för att identifiera hot och risker är: - Om det finns tidigare kända situationer då en viss process har utnyttjats av kriminella. - Om processen innehåller beslut där det finns incitament för kriminella att försöka påverka processen. Eller - Om de som arbetar med processen kan ha incitament att utnyttja systemet för personlig vinning. Vidare tittar man på hur personer som inblandade i processen identifieras, vilka metoder som används för att säkerställa att dokument är korrekta eller hur man hanterar data. ### Bra myndighetsinformation Det finns mycket bra myndighetsinformation som stöd i att förstå riskbilder. Exempelvis Brås rapport Intyget som dörröppnare till välfärdssystemet. Operativa riskanalyser är ett väldigt praktiskt inriktat arbetssätt. När man har etablerat en initial analys är det sedan viktigt att sätta rutiner för regelbunden revision och uppdatering av riskanalysen. Rätt använt är det här ett verktyg som kan spara avsevärda pengar för det offentliga.

När man inleder ett strukturerat arbete mot välfärdsbrottslighet i kommuner så är det klokt att tidigt skapa sig en bild av nuläget. En kartläggning skapar förutsättningar att prioritera utifrån var problemen är som störst och var insatser kan göra störst skillnad. Det finns dock skillnader mellan olika kommuner och vilken typ av kartläggning som är lämplig att göra. För en stor och resursstark kommun kan det vara naturligt att göra en grundlig kartläggning för att sedan metodiskt inleda arbetet utifrån en strukturerad plan. I en mindre kommun behöver man ofta vara mer selektiv i sina insatser och kan vinna mer på att sätta i gång arbetet snabbt, även om man bara har en ungefärlig bild av var problemen är som störst. ### Titta på exempel Oavsett hur ambitiöst man vill göra sin kartläggning så finns det anledning att titta på exempel från andra kommuner. För en kommun som ska göra en stor kartläggning kan man undersöka vilken struktur som kartläggningen kan ha och vilken metodik som bör tillämpas. Vidare, hur kartläggningen kan utformas och hur man går till väga för att samla in relevant information. En mindre kommun kan ha stor nytta av att titta på analyser som gjorts av externa konsulter för andra jämförbara kommuner. Det är inte självklart att man som liten kommun kan motivera en kartläggning med hjälp av externa konsulter. Då får man i stället vara selektiv i vad som kartläggs, bygga analysen på ett mindre underlag och nöja sig med en mindre detaljerad kartläggning. På vissa områden blir det tydliga mönster mellan olika kommuner och kanske är det rimligt att anta att problem som flera grannkommuner har haft också gäller den egna kommunen. I så fall kan det vara värt att inleda åtgärder utan att först ha gått på djupet med analysen. ### Syfte med kartläggningen Syftet med en kartläggning är att förstå välfärdsbrottslighet och otillåten påverkan. Genom att etablera en slags nulägesanalys kan man sedan allokera resurser rätt när det gäller åtgärder eller förebyggande arbete. Några viktiga delar av en kartläggning är: • Var inom kommunen det företrädesvis föreligger välfärdsproblematik • Vilka processer/rutiner/arbetsmoment som riskerar att vara mest utsatta • Hur det förebyggande arbetet bör se ut och vilka som ska involveras • Identifiering och beskrivning av vad som saknas i dagsläget ### Hur görs en kartläggning? Det finns inga givna regler för hur man gör en kartläggning av välfärdsbrottslighet och otillåten påverkan. Informationsinsamlingen kan göras på olika sätt, men troligen delvis genom intervjuer av relevanta befattningshavare. Exempel på frågor att ställa är: • Om man följer strategier och fattar beslut i linje med mål och riktlinjer • Hur det förebyggande eller hindrande arbetet ser ut • Hur man säkerställer att lagar och rutiner efterlevs • Vilka överträdelser man har upptäckt och hur dessa har hanterats • Vilka insatser eller resurser som skulle behövas för att stärka arbetet Innan man inleder arbetet med kartläggningen kan det vara värt att titta på en del av det material som Brottsförebyggande Rådet, Brå, tillhandahåller. Inte minst om hur brottsligheten ser ut med avseende på riskområden, vilka förövarna är, incitamentsstrukturer eller hur man följer upp problem och risker. ### Kunskapsbaserat arbete Brås utgångspunkt är att man ska arbeta ”kunskapsbaserat”. Det anslaget är förstås en klok utgångspunkt för att säkerställa att man gör rätt saker och styr resurser dit de gör nytta. Samtidigt finns en risk att man fastnar i analysstadiet och aldrig kommer vidare till de konkreta åtgärderna. En ändamålsenlig kartläggning kommer alltid att utgå från vilka förutsättningar som gäller och sedan hitta en balans mellan det noggranna detaljerade och å andra sidan att komma vidare från analys till åtgärder. Titta på hur kartläggningar ser ut från ett antal olika kommuner. Utvärdera hur er balans ser ut när det gäller noggrannhet respektive snabbhet. Sätt en plan och struktur för kartläggningen, men överväg också vilka aktiviteter som kan påbörjas omedelbart, utan att vänta på den detaljerade bilden från analysen. ### Dela information med kollegor Liksom så ofta annars är det värdefullt att kunna dela information med andra kommuner. Gärna genom direktkontakt, men det finns också gott om material i Lanteros tjänst FraudFinder. Tveka inte att höra av er till oss på Lantero om ni har frågor om kartläggningsarbetet eller andra delar av arbetet mot välfärdsbrottslighet.

Kommuners arbete mot välfärdsbrottslighet innebär att strategiska politiska beslut ska omsättas i praktiska aktiviteter och alla delar av verksamheten behöver på olika sätt aktiveras och samordnas. ### Kommunens politiska prioriteringar Inriktningen i en kommuns verksamhet börjar i de prioriteringar som fastslås. På ett område som välfärdsbrottslighet – där det kan bli aktuellt att först etablera en strategisk inriktning för att sedan ha ett löpande arbete där strategin omsätts i taktiskt arbete inom många förvaltningar – kan det krävas egna strukturer som inte självklart är en del av organisationen sedan tidigare. Det man vill åstadkomma är att skapa en tydlighet i inriktningen på arbetet mellan olika delar av verksamheten och säkerställa att alla drar åt samma håll. ### Alternativa forum Genom att etablera forum som är specifikt dedikerade åt ett visst tema kan man förstärka diskussioner kring genomförande, uppföljning och återkoppling med värdefull kompetens som inte alltid annars hade blivit en del av diskussionen. Det kan röra sig om representanter för en viss förvaltning eller externa parter, som exempelvis polisen. Hur alternativa forum bör se ut eller vad som är ändamålsenligt att ha kommer att skilja sig stort mellan olika kommuner. Det är viktigt att balansera mellan det positiva i att det finns kontaktytor, och å andra sidan att många forum tar tid och riskerar att skapa möten som inte har någon uppenbar nytta för många tjänstemän. Om det inte är motiverat med egna forum för välfärdsbrottslighet så kan det med fördel vara en del av samma struktur som har ett bredare uppdrag inom trygghet och bekämpning av kriminalitet. ### Vilka forum? Man kan tänka utifrån vilka funktioner som bör finnas och vad som redan hanteras tillfredsställande av befintliga strukturer, innan man etablerar nya forum eller arbetsformer. För att få långsiktig stadga i välfärdsarbetet är det värdefullt att ha något beredande forum med representation från de partier som finns i kommunfullmäktige. Det kan då fungera som en beställare mot förvaltningen, med ett strategiskt anslag. Det är också bra att tänka i termer av en ledningsgrupp, där chefer från förvaltningen samordnar olika förvaltningar och prioriterar arbetet. Funktionen blir då en naturlig beställare av det mer konkreta operativa arbetet. Ibland är det bra att också ha en grupp där det operativa arbetet kan ledas och erfarenheterna från den praktiska verkligheten kan återföras till den strategiska planeringen. ### Samordnare Om man har etablerat olika forum på ett sätt som liknar förslagen ovan, så är det bra att låta någon individ ha ett totalt ansvar och vara en självklar deltagare i samtliga forum som arbetar på välfärdsbrottslighetstemat. Se bara till att samordnaren har ett starkt mandat och inte saknar formell tyngd i forumen.

Polisens Nationella antikorruptionsgrupp vill se ett obligatorium för anmälning av misstänkt korruption i kommuner och regioner. Idén är mallad på det upplägg som redan finns för statlig verksamhet. I en artikel i SvD beskrivs bakgrunden och kommenteras av Natali Engstam Phalén, specialist på myndigheten och tidigare bland annat generalsekreterare för Institutet mot Mutor. Engstam Phalén anser att det är orimligt med en så stor skillnad i synen på korruptionsreglerna mellan olika delar av offentlig sektor, då hon menar att förtroendeskadan är lika stor oberoende av i vilken del av offentlig sektor korruptionen sker. Ytterst handlar det alltid om hur skattemedel används.
Polisens Nationella antikorruptionsgrupp kom nyligen ut med en rapport om korruptionsbrott mellan den 1 november 2023 och 1 november 2024. Av 107 anmälningar stod kommuner och regioner för endast 15 stycken. Engstam Phalén drar slutsatsen att siffrorna speglar en generell obenägenhet att rapportera i kommuner och regioner, vilket hon bland annat kopplar till bristen på obligatorium när det gäller anmälan av korruptionsbrott. Den låga benägenheten att anmäla korruption inom kommuner och regioner har redan tidigare varit föremål för diskussion och bland annat uppmärksammats av Statskontoret. Skillnaden mot benägenheten inom statlig sektor blir än mer besvärande av att kommuner och regioner representerar en nästan fem gånger så stor verksamhet som den statliga sektorn. Sju av tio upphandlingar, till ett värde av 900 miljarder kronor per år, sker inom kommunsektorn. Det gör kommunala upphandlingar till ett uppenbart riskområde. Sektorn representerar dessutom ytterligare betydande värden genom alla direktupphandlingar, merparten av bidragsutbetalningar, tillståndsprövningar och bygglov. Allt detta är innebär stor risk för korruption. Engstam Phalén beskriver hur korruptionsmisstankar ofta hanteras genom att anställda köps ut, vilket gör att många fortsätter sin brottslighet på andra offentliga arbetsplatser. Korruptionen har med tiden blivit ett allt viktigare verktyg för den organiserade brottsligheten och är idag den huvudsakliga finansieringskällan inom den kriminella ekonomin.

För att arbetet mot välfärdskriminalitet ska vara effektivt krävs en bred förankring inom hela kommunen. Kunskap och medvetenhet kan inte begränsas till enskilda nyckelpersoner – det behövs en kultur där alla relevanta verksamheter får insikt i frågan och förstår sin roll i det förebyggande arbetet. Att sprida information och förankra insatserna brett är avgörande för att arbetet ska bli effektivt och upprätthållas över tid. ### Anpassning per yrkesgrupp Kunskap om välfärdskriminalitet bör integreras i det dagliga arbetet och vara en del av organisationens kompetensförsörjning. Kunskap och erfarenhet bör samlas centralt och det bör sedan finnas en strategi för att förse olika yrkesgrupper inom kommunen med rätt kunskap för att möta de utmaningar eller förstå de mönster som är relevanta inom respektive område. ### Olika nivåer av utbildning Det går att betrakta området som utbildning, kunskapsspridning eller löpande informationsinsatser. Specifik och mer djuplodande kunskap kan med fördel spridas i form av utbildningar som erbjuds särskilt utvalda individer eller grupper. Kunskapsspridning blir ett något mindre formellt sätt att dela erfarenheter till en bredare krets, exempelvis genom strukturerad dokumentation eller workshops. På en organisationsövergripande nivå finns det skäl att arbeta med en agenda för löpande informationsinsatser, där man medvetandegör organisationens satsningar mot välfärdsbrottslighet, visar vad som åstadkoms eller vilka som gör vad. På det sättet visar man också att frågan inte bara är en angelägenhet för vissa roller, utan något där allas engagemang i någon mån behövs. ### Inventera behov och fördela ansvar Den som sitter med det centrala ansvaret inom utbildningsfrågan behöver skapa en tydlig bild av vilka behov som finns och vilken information som behöver förmedlas till vilka medarbetare och med vilken frekvens. Oftast finns det bra strukturer att utgå från, så att man kan bygga vidare på befintliga arbetssätt och med de verktyg och arenor man brukar arbeta. Genom att fördela ansvar blir det enklare att hålla utbildningsmaterial, riktlinjer och kursunderlag aktuella. Det kan vara effektivt att involvera de medarbetare som är särskilt duktiga på ett område genom att formalisera ansvar och etablera en rutin för exempelvis återkommande workshops. ### Uppföljning och återkoppling En ofta underskattad komponent inom utbildning och informationsspridning är rutinerna för uppföljning och återkoppling. I samband med en kurs, workshop eller när en medarbetare läser ett nyhetsbrev så uppstår naturligt tankar, invändningar eller nya idéer. Genom att samla upp dessa göra man det möjligt att utveckla och förbättra materialet inför kommande utbildningar. I förlängningen blir det ett starkt verktyg för att höja kunskapen och förbättra arbetssätt. Videoversion

Välfärdsbrottslighet är ett växande problem som kostar kommuner miljarder och undergräver förtroendet för vårt samhällssystem. Enligt Lag (2023:196) har kommuner ett tydligt ansvar att arbeta brottsförebyggande. Många kommuner arbetar just nu med rekrytering av en samordnare på området och rollen håller snabbt på att professionaliseras, med de kompetenser och krav som är nödvändiga för ett effektivt arbete mot välfärdsbrottsligheten. (Video-version) ### Därför behövs en samordnare Mycket av välfärdsbrottsligheten sker på kommunal nivå och kommunerna spelar därför också en central roll i det brottsförebyggande arbetet. Området är i praktiken mycket brett och inkluderar bland annat felaktiga utbetalningar, oseriösa vårdaktörer och otillåten påverkan. Utan en tydlig ansvarig person riskerar arbetet att bli splittrat och ineffektivt. En samordnare säkerställer att det finns en strategisk plan, att utredningar genomförs och att samverkan med myndigheter som Polisen, Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten förstärks. ### Lönsamt att investera i samordning Att ha en dedikerad resurs ger kommunen bättre förutsättningar att förebygga, upptäcka och hantera brottslighet inom välfärden. I någon mening kommer arbetet mot välfärdsbrottsligheten ofta att finansiera sig självt, men likafullt behöver man som kommun ta arbetet stegvis och göra avvägningar i sina satsningar. En samordnare har alltid relativa styrkor inom vissa områden och kunskapsluckor inom andra. Det är därför nödvändigt att arbeta med ett effektivt ramverk som fyller i kunskapsluckor, tillhandahåller rätt resurser, skapar en överblick över arbetet, hjälper till med prioriteringarna, skapar möjligheter att delegera arbetet effektivt och tydliggör på vilket arbetet går framåt över tid. I vissa fall kommer kommunen att behöva arbeta med befintliga resurser inom kommunen snarare än att nyrekrytera. Det förstärker behovet att ett effektivt stöd för överblick och styrning. ### Samverkan mellan kommuner Det finns en stark tradition av samverkan mellan kommuner. Lantero tar fasta på de grupperingar och kluster som redan har ett välfungerande samarbete. Samtidigt är det viktigt att sprida de goda exemplen över hela Sverige, vilket i Lanteros verktyg till stor del görs genom att lägga upp exempel från kommuner som resurser, genom att skapa generella checklistor från verkligt arbetsmaterial ute i kommunerna eller visa på vägledningar och utbildningar som redan utvecklats.