Blogg

Sedan det blev obligatoriskt för arbetsgivare att ha en intern visselblåsarkanal har de arbetsgivare som använder Lanteros visselblåsarkanal mottagit över totalt 2 500 rapporter. Kommunal verksamhet har tre gånger så många rapporter jämfört med privat verksamhet. Införandet av visselblåsarlagen har inte varit utan utmaningar men vi kan se att många arbetsgivare har haft stor nytta av sina visselblåsarprocesser. ### Tack alla modiga och kloka Den 23 juni är det internationella visselblåsardagen. Med alla de tusentals ärenden som kommit in vill vi på Lantero passa på att uppmärksamma och tacka alla de modiga individer som tagit sig tid och energi att anmäla misstänkta missförhållanden. Vi vill också tacka alla de kloka arbetsgivare som tar visselblåsning på alvar och förstår nyttan med en väl fungerande visselblåsarprocess. ### Stora skillnader Lantero har kunder från både offentlig och privat verksamhet. Vi kan notera att offentlig verksamhet (i stor utsträckning kommuner) får tre gånger fler anmälningar jämfört med privata verksamheter. Orsakerna till detta kan vara flera: - Kommuner är verksamma inom många olika områden - Kommuner är normalt en relativt stor arbetsgivare - Kommuner är en stor inköpare av både varor och tjänster - Flera kommuner är utsatta för organiserad brottslighet Men vi tror även att det kan bero på att många kommuner varit väldigt ambitiösa med sin visselblåsarkanal. De har arbetat aktivt för att göra kanalen känd och uppmuntrat att den ska användas när behov finns. Att det kommer in många anmälningar behöver alltså inte vara något negativt. Det kan vara ett tecken på att arbetsgivaren är öppen med sitt intresse att förbättra verksamheten. ### Nya visselblåsarlagen är inte utan utmaningar Jämfört med den tidigare visselblåsarlagen är den nya mer omfattande. Det innebär inte att den nödvändigtvis är tydligare. T.ex. bedömningen om en inkommen rapport faller under visselblåsarlagen eller ej, ska baseras på ett antal faktorer som är öppna för tolkning. Vad innebär det att ett ärende har ”allmänhetens intresse” av att utredas? Om det inte med säkerhet kan fastställas att anmälaren har fått informationen i ett ”arbetsrelaterat sammanhang”, ska det inte klassas som ett visselblåsarärende då? Om ett ärende har allmänhetens intresse, men anmälaren inte omfattas av visselblåsarlagens skydd, vad är då arbetsgivarens ansvar? Vi tror att det centrala i svaret på ovan frågor ligger i visselblåsarlagens ursprungliga syfte: Att skydda uppgiftslämnare för att uppmuntra att människor ska våga anmäla misstänkta oegentligheter. Lagen har inte prövats i någon större omfattning än. Det innebär att det fortfarande finns otydligheter. En annan utmaning är kravet på oberoende i handläggningen av inkomna ärenden. Ett krav som vi tycker är helt rimligt och centralt i visselblåsarlagstiftningen. Däremot ser vi ofta att arbetsgivare har problem med att leva upp till det kravet. Särskilt när det gäller mindre arbetsgivare är det svårt att lösa detta med interna resurser. Då är det extra viktigt att från början ha väl formulerade, förankrade och kommunicerade rutiner för hur detta ska hanteras. Om en jävsituation uppstår vid handläggning av ett ärende ska det vara enkelt, självklart och välförankrat att plocka in en extern resurs. På ett övergripande plan kan vi tyvärr konstatera att vår erfarenhet är att interna visselblåsarkanaler har en viktig funktion att fylla. En funktion som på den korta tid som gått sedan nya lagen blev tvingande, har visat sig användbar och värdefull för många arbetsgivare. Lycka till alla modiga individer och kloka arbetsgivare! Internationella visselblåsardagen är till för er.

I samband med att kraven på visselblåsarkanal för mindre bolag började gälla i slutet av 2023 hade vi på Lantero en intensiv period. Vi har välkomnat många nya företag och organisationer som kunder. Vissa av er har vi tät kontakt med kopplat till ärenden eller annan rådgivning, medan andra har det betydligt lugnare. Vi finns alltid tillgängliga om ni behöver hjälp. Nu jobbar vi med nya tjänster, främst kopplat till arbete med regelverk, rapportering och handläggningsprocesser. Ett särskilt fokus är arbetet mot välfärdsbrottslighet och bedrägerier, vilket är ett område där det pågår en stark utveckling inom främst den offentliga sektorn. Välfärdsbrottslighet är för många kommuner och myndigheter ett särskilt fokus då kostnaderna under senare tid har ökat mycket snabbt och området har identifierats som den kanske främsta finansieringskällan för organiserad brottslighet. Vi har sedan tidigare nära samverkan med många kommuner inom närliggande områden och samverkar i detta projekt särskilt nära med en handfull kommuner som ligger långt framme i arbetet mot välfärdsbrottslighet. Tillsammans håller vi på att ta fram bra verktyg för det övergripande arbetet och i ett nationellt perspektiv även för delning av best practice på området. Om ni är intresserade av att delta i utvecklingsarbetet i kommande skeden så får ni gärna höra av er.   Visselblåsartjänsten utvecklas också vidare utifrån de kundkontakter vi har. Vi lägger till funktionalitet och gör verktyget mer lättarbetat. Bland annat har vi etablerat nya möjligheter att enkelt kunna backa ett ärende i handläggningsprocessen.  Som en del av Lanteros underhållsarbete kommer vi genomföra en servermigrering den 12:e Juni mellan 13.00 och 16.00. Under den tiden kommer systemet att vara otillgängligt för inloggning för handläggare och visselblåsare kommer inte kunna lämna en visselblåsarrapport via webbformuläret. Vi har valt att genomföra uppgraderingen under den tid på dygnet då nya visselblåsarärenden normalt inte rapporteras i systemet. Vi tackar på förhand för ert tålamod!

Lantero genomför en servermigrering den 12 juni mellan 13 och 16. Det innebär ett driftsavbrott under vilket tjänsten inte kommer att vara tillgänglig. Vi har valt att lägga driftsavbrottet under dagtid eftersom vi prioriterar tillgängligheten för visselblåsare och av erfarenhet vet att det rapporteras fler ärenden utanför kontorstid. Vi strävar ständigt efter att ha en så bra, säker och stabil tjänst som möjligt och uppskattar ert tålamod med detta tillfälliga driftsstopp. Tveka inte att höra av er med eventuella frågor eller synpunkter!

Av: Joakim Karlén Det förekommer allt oftare att Lanteros kunder i offentlig sektor får begäran om att lämna ut allmän handling och där den som begär uppgiften vill få ut dokument från visselblåsarsystemet. Ett antal sekretessbeslut kring utlämnande av handling har överklagats till Kammarrätterna och i det här inlägget gör jag en ansats att sammanfatta det nuvarande rättsläget utifrån utfallen i målen. ### Vad säger lagen? Sekretessen kring visselblåsning regleras i Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) (hädanefter förkortat OSL). 17 kap. OSL reglerar ”Sekretess till skydd främst för myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn”. 17 kap. 3 b § OSL lyder: “Sekretess gäller i ett ärende om uppföljning enligt lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden, för uppgift som kan avslöja identiteten på en annan enskild än den rapporterande personen, om det kan antas att syftet med uppföljningen motverkas om uppgiften röjs. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.” Som synes gäller sekretessen i 17 kap. 3 b § för visselblåsaren och andra än visselblåsaren. Sekretessen har som syfte att skydda myndighetens verksamhet. 32 kap. OSL reglerar “Sekretess till skydd för enskild i verksamhet som rör annan tillsyn, granskning, övervakning, m.m.” I 32 kap. 3 b § OSL kan man läsa: “Sekretess gäller 1. i ett ärende om uppföljning enligt lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden, 2. hos en myndighet i ett personalärende om avskedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd, som har sin grund i ett sådant ärende om uppföljning som avses i 1 avseende myndigheten, och 3. hos en myndighet i ett ärende om en annan åtgärd än enligt 2, som har sin grund i ett sådant ärende om uppföljning som avses i 1 avseende myndigheten. Sekretessen enligt första stycket gäller 1. för uppgift som kan avslöja den rapporterande personens identitet, och 2. för uppgift som kan avslöja identiteten på en annan enskild, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men.” I första stycket nämns orden ”ärende om uppföljning” och med det avses arbetet kring ett visselblåsarärende och det material som ingår i ärendet. Den ursprungliga rapporteringen från uppgiftslämnaren, eventuella bilagor och utredningsdokument från interna eller externa utredare är exempel på information som är en del av en uppföljning enligt lagens mening. Kapitel 32 i lagen är som framgår ovan syftad att skydda individen. Från lagtexten ser man att sekretessen som beskrivs i andra stycket är stark, och att sekretess är utgångspunkten för en bedömning kring om handlingen skall lämnas ut eller inte. I punkten 1 som behandlar sekretessen för visselblåsaren finns inget skaderekvisit dvs. det finns inget krav på att enskild skall riskera att lida skada eller men för att sekretess skall råda kring uppgiften, sekretessen är absolut. I punkten 2 som behandlar sekretessen för andra än visselblåsaren finns ett så kallat omvänt skaderekvisit, det skall stå klart att ingen kommer lida skada eller men för att uppgiften skall kunna lämnas ut. ### Den nuvarande tolkningen enligt Kammarrätterna I det här kapitlet går vi igenom åtta avgöranden från tre olika Kammarrätter. I alla domsluten har Kammarrätterna hanterat överklaganden av myndigheters beslut att sekretessbelägga information med stöd av ovan nämnda paragrafer, främst 32 kap. 3 b § men även 17 kap. 3 b § OSL. 1. I Kammarrätten i Göteborgs dom i mål 1946-22 kom domstolen efter genomläsning av två dokument i ärendet fram till att ”Kammarrätten konstaterar att det inte återfinns några uppgifter om visselblåsarens identitet i de båda handlingarna varför någon absolut sekretess inte kan bli aktuell.”. Rätten kommer även fram till att sekretessprövningen, som lett till att stora delar av dokumenten maskerats, inte var tillfredsställande eftersom även delar av dokumenten som inte innehåller någon information som kan identifiera individer var maskerade. Kammarrätten ändrade därför det överklagade beslutet och avmaskerade delar av det ena dokumentet. Domstolen gav myndigheten bakläxa kring det andra dokumentet och bad dem göra en ny sekretessbedömning i enlighet med kammarrättens skäl. 2. I Kammarrätten i Stockholms dom i mål 6942-22 avslog rätten en överklagan om sekretess för ett visselblåsarärende med hänvisning till 32 kap. 3 b § OSL. I detta fall hade dokumentet maskerats i sin helhet eftersom myndigheten ansåg att det var nödvändigt för att säkerställa att uppgiftslämnaren inte skulle kunna identifieras, vare sig direkt eller indirekt. I avgörandet påtalade rätten att även konjunktioner och prepositioner kunde maskeras på grund av att de ensamma inte gav någon värdefull information till läsaren. 3. I tre avgöranden från Kammarrätten i Göteborg (897-23, 899-23 och 900-23) avgjorde domstolen tre mål om överklagande där en kommun sekretessbelagt handlingar i ett visselblåsarärende. I alla tre fallen fann rätten att kommunen tagit rätt beslut när de sekretessbelagt information från visselblåsarärenden eftersom det inte stod klart att informationen kunde röjas utan att enskildas identitet, i det här fallet utpekade individer, skulle kunna avslöjas. 4. Kammarrätten i Göteborgs dom i mål 5460-23 gällde ett överklagande i ett ärende som var lite annorlunda till sin karaktär. En person hade begärt ut dokumentation från ett visselblåsarärende där personen preciserat sin begäran genom att namnge en specifik person. Uppgiften huruvida det finns eller inte finns handlingar avseende en viss person i ett uppföljningsärende skulle enligt kammarrättens bedömning kunnat avslöja identiteten för en eventuell enskild och därför avslogs överklagan. 5. Kammarrätten i Göteborg gjorde en annan bedömning i sin dom i mål 512-24. I det aktuella fallet refererade domstolen till förarbetena till lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden (visselblåsarlagen) där det går att läsa "först om det vid skadeprövningen står klart att uppgiften kan röjas utan att personen lider skada eller men bör uppgiften kunna lämnas ut” (prop. 2020/21:193 s. 217). Kammarrätten ansåg att allmänintresset övervägde den risk för skada eller men som ett utlämnande kan medföra och beslutade att lämna ut handlingarna. 6. Kammarrätten i Sundsvalls dom i mål 640-2024 är den senaste domen som publicerats som behandlar ämnet. En myndighet hade sekretessbelagt en handling i ett visselblåsarärende med stöd av 17 kap. 3 b § OSL och beslutet överklagades. Kammarrätten refererade till förarbetena (prop. 2020/21:193 s. 205) och kom till slutsatsen att eftersom ärendet är avslutat föreligger ingen anledning att inte röja uppgifterna i ärendet eftersom syftet med uppföljningsärendet inte kan antas motverkas längre. Domstolen nämnde inte om informationen i handlingen skulle kunna riskera röja uppgiftslämnaren direkt eller indirekt vilket kan anses som en brist. I förarbetenas text angående 17 kap. 3 b § OSL skriver lagstiftaren att sekretessen kontinuerligt skall prövas och uppgifter skall lämnas ut när uppföljningen inte bedöms kunna försvåras eller hindras i och med utlämnandet och detta tog rätten fasta vid. Dock gäller denna kommentar i förarbetet inte för uppgiftslämnarens identitet, för vilken, enligt samma förarbete, sekretessen är absolut. Kammarrätten valde att inte på eget initiativ värdera ifall ett utlämnande skulle riskera leda till att en uppgiftslämnares identitet röjs enligt 32 kap. 3 b § OSL, den återförvisade målet till myndigheten för ny sekretessbedömning och skrev: ”Sekretess enligt 17 kap. 3b § OSL kan således inte anses föreligga. Däremot kan uppgifterna i handlingen omfattas av sekretess enligt någon annan bestämmelse.”. Hade Kammarrätten explicit nämnt 32 kap. 3 b § OSL som exempel på “annan bestämmelse” i sitt avgörande hade den sannolikt givit den beslutande myndigheten och andra läsare av avgörandet bättre ledning. ### Slutsatser och kommentar Den centrala delen i bedömning om information skall lämnas ut från visselblåsarärenden är ifall uppgiftslämnarens identitet riskerar att röjas. I de fall där det finns risk att visselblåsarens identitet kan röjas direkt eller indirekt råder absolut sekretess enligt Kammarrätterna . I de fall andra personers identitet riskerar röjas råder dessutom stark sekretess och sekretess är utgångspunkten när bedömningen görs. Vår slutsats är att rättsläget kommer vara fortsatt oklart fram till att ytterligare praxis meddelats, och att den övervägande delen av domslut som meddelats rekommenderar en stark sekretess vid hantering av begäran om allmän handling från uppföljningsärenden från visselblåsaranmälningar. Slutligen kan konstateras att det är, och kommer fortsatt vara, svårt för en domstol utan insyn i de lokala förhållandena på den beslutande myndigheten att värdera vilken information i en visselblåsarutredning som indirekt kan röja en uppgiftslämnares identitet. Ibland räcker det att läsa om sakförhållandena i en rapport för att ifrån dessa kombinerat med kunskapen om att bara en person kan veta om sakförhållandena kunna dra slutsatser om uppgiftslämnarens identitet. Därför bör domstolarna ta det absoluta sekretesskravet i visselblåsarlagstiftningen på allra största allvar och utifrån en försiktighetsprincip bara i undantagsfall ändra sekretessbeslut från den beslutande myndigheten baserade på 32 kap. 3 b § OSL. Syftet med lagstiftningen är att skydda uppgiftslämnaren. Därför är sekretesskravet absolut och den djupt rotade presumtionen avseende offentlighet kring allmän handling bör få stå tillbaka. ### Referenser #### Kammarrätten i Stockholm Kammarrätten i Stockholm mål nr 6942-22 #### Kammarrätten i Göteborg Kammarrätten i Göteborg mål nr 1946-22 Kammarrätten i Göteborg mål nr 897-23 Kammarrätten i Göteborg mål nr 899-23 Kammarrätten i Göteborg mål nr 900-23 Kammarrätten i Göteborg mål nr 5460-23 Kammarrätten i Göteborg mål nr 512-24 #### Kammarrätten i Sundsvall Kammarrätten i Sundsvall mål nr 640-24 #### Offentligt tryck Proposition 2020/21:193 Genomförande av visselblåsardirektivet

I en artikel i Tidningen Näringslivet beskriver Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt och expert på korruption, hur korruptionen i svenska kommuner och myndigheter blir allt värre. Givet Sveriges historiska position som ett av världens minst korrupta länder så är utvecklingen mycket nedslående. Trenden bekräftades bland annat i samband med Transparency Internationals senaste index över uppfattad korruption, där Sverige noterade sin sämsta placering sedan mätningen startade 1995. Dessutom som ett av de fem EU-länder med den sämsta utvecklingen i indexet. I nyhetsrapporteringen ser vi gott om exempel på tydliga övertramp och en ofta tveksam inställning till oegentliga förmåner eller gåvor. Det är dock svårt att dra några långtgående slutsatser ur enskilda fall. Korruption är generellt svår att mäta, men trenden i den upplevda korruptionen måste betraktas som ett tydligt belägg för den faktiska underliggande korruptionen. Olle Lundin menar att den rimliga reaktionen på en begäran om en muta borde vara att ringa polisen, men hans slutsats utifrån sentida rättsfall är att verkligheten ligger långt därifrån. Svenskt Näringsliv har nyligen tagit fram en rapport som visar på flera brister i den offentliga upphandlingen. Tillsammans med företaget Tendium har man hittat mönster kring exempelvis en besvärande hög andel återkommande upphandlingsvinnare. Hela 65,2 procent av alla upphandlingar visade sig ha återkommande eller delvis återkommande vinnare. Rapportförfattaren Ellen Hausel Heldahl beskriver att siffran indikerar att myndigheter som är nöjda med en befintlig leverantör i vissa fall kan styras av att det känns besvärligt att byta leverantör, men att det också kan vara en mer direkt fråga om att konkurrensen är satt ur spel eller att den speglar någon form av korruption. Ofta vänskapskorruption. Hon säger att Svenskt Näringslivs enkäter pekar mot att upphandlingar ofta uppfattas som riktade mot en specifik leverantör på förhand och att det i sådana fall kan vara avgjort redan innan några anbud har lämnats in.
Olle Lundin är inte förvånad över bilden som målas upp, utan delar bilden av en hög andel på förhand avgjorda upphandlingar. Han beskriver en tendens där upphandlingarna är mycket specifika och knappt kan uppfyllas av andra än den lokala leverantören. Både Lundin och Hausel Heldahl ser ökad öppenhet som en självklar del av lösningen och en förutsättning för att kunna granska transaktioner eller komma åt obstruktion från tjänstemän. Lundin skulle gärna se att Justitieombudsmannen oftare sanktionerade myndigheter för brister kring offentlighetsprincipen. Från Svenskt Näringslivs har man presenterat flera förslag för att komma åt brister kring bland annat upphandlingar. Bland förslagen märks ett uppdrag till Ekonomistyrningsverket att analysera förutsättningarna för obligatorisk användning av spend- eller inköpsanalyser i ekonomisystemen hos myndigheter och bolag över en viss storlek. Man önskar också styra upphandlingarna mot ökad digitalisering (e-handel/e-beställning), vilket enligt Hausel Heldahl skulle öka förutsättningarna att hitta tveksamma transaktioner och minska möjligheterna att kringgå ekonomisystemen. Hela listan på förslag från Svenskt Näringsliv är som följer: 1. Högre krav på direktupphandlingar: Inför bestämmelser om repressalier mot upphandlande organisationer som inte följer riktlinjer för direktupphandling enligt LOU 19 a kap. 15 §. 2. Öka öppenheten: Ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att årligen samla in och publicera inköpsvärdena från alla upphandlande organisationer, inklusive direktupphandlingarna. 3. Krav på inköpsanalyser: Ge Ekonomistyrningsverket i uppdrag att analysera förutsättningarna för obligatorisk användning av spendanalyser/inköpsanalyser i ekonomisystemen, hos myndigheter och offentligt ägda bolag, med en inköpsvolym på mer än 150 miljoner kronor. 4. Gör e-handel obligatoriskt: Ta fram ett lagförslag om införande av lag om e-handel hos samtliga upphandlande organisationer inkl. offentligt ägda bolag. 5. Skärp reglerna om jäv: Ta fram ett lagförslag om implementering av upphandlingsdirektivens bestämmelser om jäv i de svenska upphandlingslagarna. 6. Tydliggör volymreglerna: Återinför sammanräkningsregeln som tidigare fanns i 19 kap. 8 § LOU, 19 kap. 8 § LUF och 15 kap. 4 § LUFS, om ”varor och tjänster av samma slag under ett räkenskapsår” 7. Se över direktupphandlingsgränserna: Ge Konkurrensverket i uppdrag att analysera effekterna av de höjda direktupphandlingsgränserna. Analysen ska omfatta påverkan på effektiv ekonomisk förvaltning, konkurrens och risker för korruption. 8. Stärk den kommunala revisionen: Tillsätt en utredning som tar fram förslag på en förstärkt kommunal revison, med syftet att avskaffa det nuvarande systemet med fullmäktige utsedda lekmannarevisorer och i stället utforma en ordning med aktiebolagslagen som förebild. Utredning bör också lämna förslag på en tydligare budgetprocess och hårdare redovisningskrav för kommunerna. 9. Lagstifta om preklusion i offentlig upphandling: De behövs lagändring, som förtydligar skaderekvisitet och frågor om preklusion i svensk rätt. Nuvarande status där företag som upplever att upphandlingarna är gynnar en specifik leverantör har inte en möjlighet att få det prövat i domstol.

Varje år tar Transparency International fram siffror om den upplevda korruptionen i världen, Corruption Perceptions Index (CPI)(Korruptionsindex 2023). I siffrorna för 2023 syns en fortsatt och oroande negativ trend för Sverige. Indexet mäter upplevd korruption i offentlig sektor i 180 länder och baseras på en sammanvägning av 13 källor med data från oberoende institutioner som specialiserat sig på analys av samhällsstyrning, affärsklimat och landsrisker. Det gör att informationen ska förstås som en spegling av den faktiska korruptionen genom en allmän uppfattning av läget. Siffrorna kan förutsättas vara en rimlig uppskattning av faktiska förhållanden, men ännu mer ett användbart verktyg för trender per land eller region. Sveriges trend har under många år varit negativ och efter att ha tappat sju poäng sedan 2015 noteras en ny lägsta nivå med 82 poäng på en skala till 100. Rankingen är tydligt lägre än de nordiska grannarna Danmark (90 poäng), Finland (87 poäng) och Norge (84 poäng), men fortfarande en bit högre än Island (72 poäng). Från Transparency International Sveriges sida efterlyser man ett samlat och systematiskt grepp om arbetet mot korruption och otillåten påverkan, på ett sätt som innefattar både privat och offentlig sektor. Vidare efterfrågan de den straffrättsliga utredning av bland annat korruptionsbrotten som regeringen aviserat sedan över ett år. Transparency International Sverige är själva beredda att aktivt bidra till utformningen av en handlingsplan på området, men konstaterar att de förslag man lade i samband med den förra nationella handlingsplanen fortfarande är aktuella tre år senare. Att det förhåller sig så är möjligen inte så förvånande då korruptionen i ett samhälle hänger nära samman med en lång rad faktorer och samhällsutvecklingen i bredare bemärkelse. Korruptionen hänger samman med demografi, transfereringssystem, tillitsnivå i samhället och en lång rad andra kulturella faktorer och mer eller mindre tydliga incitamentsstrukturer. Det politiska arbetet mot korruptionen är därför en uppgift som kräver långtgående insatser på många plan för att bli effektivt. Och det krävs vanligen långa tidsperioder.

BankID är en metod som används brett i Sverige för säker inloggning. Metoden åtnjuter stort förtroende och används i allt ifrån inloggning på myndigheters webbplatser till handläggarinloggning för Lanteros visselblåsartjänst. Under våren kommer säkerheten att förbättras med den uppgradering som kallas "BankID säker start". Bakgrunden är att det har förekommit bedrägerier där bedragare har lurat användare att genomföra autentisering av bedrägliga aktiviteter på distans. Från den 1 maj 2024 kommer därför så kallad ”säker start” att vara obligatoriskt för BankID-inloggning och -autentisering. Dock med vissa undantag. (BankID säker start har redan implementerats i Lanteros tjänst.) Den viktigaste förändringen blir att man tar bort möjligheten att initiera autentisering med personnummer. Den möjligheten har varit ett enkelt sätt för bedragare att i sittande telefonsamtal kunna sätta igång användarens BankID-tjänst, vilket för individen lätt uppfattas som en bekräftelse på transaktionens legitimitet. Eftersom personnummer är offentliga och relativt lätta att få tag på har det blivit ett vanligt sätt för bedragare att komma åt e-tjänster av olika slag.
Förändringar med ”säker start” syftar bland annat till att kundens BankID ska befinna sig på samma plats som den enhet e-tjänsten besöks på. För att uppnå det etableras två separata metoder: Rörlig QR-kod och autostart för BankID på samma enhet. Med QR-kod blir det enkelt för användaren att skanna koden på datorn med sin mobiltelefon. Att QR-koden är rörlig innebär att den regelbundet ändrar utseende, vilket gör det svårare för någon som sitter på distans att ta del av ett foto eller en skärmdump för inloggning. Sammantaget blir det relativt svårt att logga in med BankID och den ifrågavarande e-tjänsten på olika platser. Samtidigt blir inloggningen fortsatt enkel för den som loggar in med hjälp av Mobilt BankID på sin mobiltelefon. För den som vill logga in på en tjänst från samma enhet där man har BankID – typiskt sätt inloggningar på e-tjänster via mobilen – så uppnås en ökad trygghet med ”autostart”. BankID-appen direktstartas då utan mellansteg på den enhet där inloggningen sker. Med upplägget blir kundupplevelsen enkel och smidig, samtidigt som säkerheten ökar då man minskar risken att bedragare kan utnyttja mellansteget i inloggningen.

Visselblåsartjänster har under de gångna åren gått från ett verktyg hos vissa större eller särskilt engagerade företag till en lagstadgad självklarhet. När kanalerna plötsligt förekommer brett i näringslivet, bland myndigheter och organisationer, framträder också nya mönster kopplat till problem och utmaningar. Ett tema som tidvis diskuteras är felaktiga rapporteringar och vilka effekter det kan få. Specifikt uttrycks ibland en oro för hur verksamheten kan skadas av anmälningar som antingen inte formellt sett är visselblåsarärenden eller ärenden som rapporteras i ond tro, det vill säga medvetet felaktiga rapporteringar. Oron rör risken för att man som chef eller anställd inte ska våga göra sitt jobb eller fatta beslut som kan uppfattas som tuffa. Farhågan är då att man som chef ska stå rättslös inför anklagelser som i vissa fall dessutom kan vara påhittade. Det är förstås önskvärt att problem i första hand diskuteras öppet. Men så länge det finns en vilja eller benägenhet att rapportera anonymt så får man anta att en sådan rapporteringsväg är en kompletterande möjlighet som har någon typ av värde. Man kan betrakta det som ett problem att anställda vill rapportera anonymt, men lösningen är då snarast ett långsiktigt förtroendebyggande genom seriös hantering av problem. Inte att ta bort möjligheten att rapportera anonymt. Att en chef skulle stå rättslös inför grundlösa anklagelser förutsätter en i grunden oprofessionell hantering av visselblåsarärenden och att man saknar professionell bemanning. Felaktiga rapporteringar ska förstås bedömas på sina meriter och antingen hänvisas till rätt instans eller avskrivas i de fall då uppgifterna är ofullständiga eller anklagelserna inte går att belägga. Bedömningen av visselblåsarärenden bör alltid ske i en begränsad krets av professionella individer, med gott omdöme och ett högt förtroende bland kollegorna. Vissa kritiserar visselblåsarkanaler för att vara ännu ett verktyg för skvaller och smutskastning, exempelvis i en artikel i tidningen Chef nyligen. Men i en organisation där omdömesgilla individer bedömer ärenden på deras faktiska meriter, kommer visselblåsarkanalen att bli en tämligen oattraktiv kanal för att sprida grundlösa anklagelser och göra felaktiga rapporteringar. Problemet är troligen ofta just att det saknas professionell bemanning av visselblåsarprocesserna. I många av de mindre organisationer som numera måste ha visselblåsarsystem saknas relevanta resurser internt. Ofta betraktar man nya pålagor som något som ska hanteras så snabbt och enkelt som möjligt, med följden att kanalen i praktiken fungerar sämre än den hade behövt och kanske till och med bidrar till en sämre organisationskultur snarare än en bättre. Ofta kan mycket av jobbet hanteras internt även i små organisationer, men det finns goda skäl att ha uppbackning från någon med erfarenhet kring hur man bedömer och hanterar ärenden, hur lagstiftning och praxis ser ut, hur rutiner kan upprättas för att styra missriktade ärenden rätt, eller hur man hanterar korrespondens med och återkoppling till en visselblåsare för att bygga en stark organisationskultur och etablera en långsiktig trovärdighet i visselblåsarkanalen.

Det är vanligt att kommuner får förfrågningar om information om ärenden i visselblåsarkanalen. Förfrågningarna kan komma från journalister, medborgare eller andra parter som av olika skäl intresserar sig för vad som rapporteras i kommunens visselblåsarsystem. Vissa publikationer har satt i system att regelbundet begära ut allt som kommit in i kommunens visselblåsarsystem. I Sverige är principen om öppenhet en bärande idé. Det gör att den så kallade offentlighetsprincipen ofta refereras i samband med att information från visselblåsarsystem begärs ut. För berörda kommuner ställs därmed två olika principer mot varandra. Offentlighetsprincipen och den princip som uppmanar till ett stark sekretesskydd av visselblåsare och personer utpekade i visselblåsarärenden, så som det specificeras i visselblåsarlagen. Avvägningen görs på olika sätt i olika kommuner och tidvis finns en tydlig tendens att fokusera på offentlighetsprincipen. Ett aktuellt exempel är Hässleholms kommun som tycks ha öppnat upp tydligt mot media och deltagit i en artikel med detaljerade redogörelser för det som har rapporterats. När man går över gränsen och lämnar ut för mycket information är inte alltid självklart. I vissa lägen kan man uppnå ett fullgott sekretesskydd genom maskning av ärenden. Men om maskning görs väldigt selektivt så finns alltid risken att kontextuell information ändå riskerar att avslöja berörda personer. Lanteros utgångspunkt när det gäller ärenden i visselblåsarsystemet är att sekretesskyddet är viktigast. Den bedömningen vilar på några olika aspekter: * Visselblåsarlagen ställer konkreta krav på hanteringen av information i visselblåsarsystem medan offentlighetsprincipen är ett mer löst hållet rättesnöre. * Skadan för den enskilde kan vara betydande om kommuner slarvar med denna skyldighet. Både en rapporterande individ (som riskerar sociala eller monetära kostnader) och en utpekad person (som kan vara felaktigt utpekad, men oavsett skuld har ett legitimt skyddsbehov). * Den långsiktiga trovärdigheten i ett visselblåsarsystem bygger på respekt för individen i ärendehanteringen. Att skydda sekretessen är alltså en förutsättning för att anställda och andra berörda ska våga och vilja rapportera. * Den roll som visselblåsarsystemet har att spela handlar om att i tysthet identifiera och åtgärda problem. I den meningen blir det ett värdefullt komplement till den allmänt hållna principen om öppenhet.
I slutet av 2022 kom också ett avgörande i Kammarrätten där en myndighet ifrågasattes för att ha varit för långtgående i sin maskning av ärenden som begärts ut. Kammarrätten gick tydligt på myndighetens linje. Domslutet ställde sig bakom en mycket långtgående maskning då man ville inskärpa betydelsen av det sekretessansvar lagen innebär.

Nu gäller det nya kravet på visselblåsarsystem för alla bolag med minst 50 anställda. Lantero arbetar sedan 2014 med visselblåsarlösningar och har olika paketeringar för olika typer av organisationer, för att kunna möta olika prioriteringar avseende kostnadsbild, stöd och funktionalitet. Under hösten har det varit ett intensivt arbete med att hjälpa nya kunder tillrätta, men bilden är att det fortfarande är många som ännu inte fått en lösning på plats. Fortfarande kommer många frågor om de nya reglerna och hur man ska tänka som en något mindre arbetsgivare. Se gärna vår diskussion om vad som är viktigt att tänka på. En vanlig fråga för bolag med omkring 50 anställda är hur man ska hantera oberoendet i ärendehanteringen. Det är mer sannolikt att det uppstår jävssituationer i en mindre organisation, samtidigt är antalet rapporterade ärenden ofta lågt och det finns många gånger en större känslighet för kostnader. En visselblåsarlösning behöver inte vara dyr. Samtidigt kan det vara oklokt att välja en prispressarlösning, då det tidvis kan innebära att uppbackningen från en kunnig leverantör saknas eller att leverantörens affärsmodell skapats för att eventuell uppföljningsdialog riskerar att vara överprissatt. Vi på Lantero tar gärna diskussioner om det finns frågor. Vi uppskattar diskussionen och vi är angelägna om att löpande få en bättre förståelse för de problem och orosmoment som finns hos existerande och potentiella kunder. Nya regler innebär också att det kan behövas tid att etablera en praxis på området. Den organisation som sätter upp en visselblåsarlösning för första gången bör lämpligen ta stöd av en etablerad aktör för att i möjligaste mån få en långsiktigt välfungerande lösning på plats. Samtidigt är det inte svårt att komplettera eller ändra i sin visselblåsarprocess om behoven, önskemålen eller förståelsen för frågan skulle förändras längre fram. Värt att tänka på är också att det inte bara är oberoendefrågan som är intressant när det gäller stöd av externa handläggare. Det kan också vara en fråga om kompetens, tillgänglighet eller att man internpolitiskt behöver kunna luta sig mot en extern bedömning. Hör av er så berättar vi mer!