Visselblåsning och allmänintresse – var går gränsen?

Nedan följer ett samtal med Sara Johansson, jurist och visselblåsarutredare, om begreppet allmänintresse och hur man avgör när det föreligger utifrån visselblåsarlagen.

Intervjuare: Vad utgör egentligen ett visselblåsarärende i lagens mening?

Sara Johansson: – Ett visselblåsarärende är när någon rapporterar ett missförhållande i ett arbetsrelaterat sammanhang. För att omfattas av lagen krävs att missförhållandet är av allmänintresse – det är själva kärnan i lagens definition.

Gränsdragning för "allmänintresse"

Intervjuare: Det händer ju ofta att människor rapporterar saker som mer handlar om deras egen arbetssituation. Var går gränsen?

Sara Johansson: – Det beror på. Men om det du rapporterar bara rör dina egna anställningsförhållanden – till exempel konflikter, löner eller schema – då är det inte ett visselblåsarärende. Allmänintresse betyder att missförhållandet ska angå en vidare krets, alltså allmänheten. Om det bara handlar om dig själv eller ditt arbetslag så är det inte allmänintresse i lagens mening.

Intervjuare: Om en organisation får in ett ärende som är allvarligt, men inte bedöms vara av allmänintresse – vad gör man då?

Sara Johansson: – Det vanligaste vi ser är att organisationen ändå tar frågan vidare, men hanterar den då inte som ett visselblåsarärende. Man behandlar den istället som ett tips, vilket innebär att ärendet flyttas från visselblåsarfunktionen till ordinarie verksamhet. Skillnaden är att visselblåsarfunktionen har strikt sekretess och ett särskilt arbetssätt. När ärendet hanteras som ett tips anonymiseras informationen, men den hanteras öppet inom organisationen.

Hur påverkas skyddet för den som rapporterar?

Intervjuare: Spelar det någon roll för skyddet om det inte är ett visselblåsarärende?

Sara Johansson: – Ja, det gör det. När ett ärende inte omfattas av visselblåsarlagen försvinner också det lagstadgade skyddet för rapportören. Men många organisationer väljer att ändå erbjuda ett förstärkt skydd – till exempel om någon rapporterar brott mot interna policyer. Det är viktigt att tydliggöra när skyddet gäller enligt lagen och när det är ett frivilligt utökat skydd från arbetsgivaren. Det handlar i grunden om att bygga förtroende för kanalen.

Intervjuare: Har lagstiftaren eller domstolarna klargjort hur man ska tolka begreppet allmänintresse?

Sara Johansson: – Lagstiftaren har satt gränserna i lagtexten, men praxis är fortfarande begränsad. Ett avgörande från Arbetsdomstolen sommaren 2024 är dock mycket intressant. Domstolen slog fast att den som visselblåser måste kunna visa att det finns ett allmänintresse för att skyddet ska gälla. Det räcker alltså inte att du trodde att det var av allmänintresse – du måste kunna bevisa det i efterhand. Det här förskjuter bevisbördan och kan göra det svårare för personer att våga rapportera.

Intervjuare: Det låter som att man gör det svårt för visselblåsaren på det här sättet. Är det rimligt?

Sara Johansson: – Det är en svår fråga. Vi som arbetar med det här varje dag brottas också med gränsdragningen. Om ens jurister ibland tvekar, då är det orimligt att kräva att någon som visselblåser för första gången ska kunna göra en perfekt bedömning.

Det finns alltså mycket kvar att diskutera kring allmänintresse och visselblåsarskydd. Om ni vill veta mer eller diskutera hur ni kan hantera dessa frågor i er organisation – kontakta oss på Lantero.