Intervju Lena Törneskär

Lantero fick under Almedalsveckan möjlighet att sitta ner för ett samtal med Lena Törneskär, som är kommunstrateg mot välfärdsbrott i Eskilstuna kommun. Lena berättade om sitt arbete och bjöd på många tips för den något mindre kommunen, som kanske inte har kommit lika långt i sitt arbete.

Nedan följer en redigerad transkribering av intervjun:

Vad tycker du är viktigast i arbetet med att samordna kommunens arbete mot välfärdsbrottslighet?

Jag skulle säga att det viktigaste är att börja internt i organisationen. Det handlar om att hitta personer ute i förvaltningarna eller i kommunens bolag som redan har ett uppdrag kopplat till välfärdsbrottslighet.

Om det inte finns ett sådant uppdrag i nuläget, då vänder jag mig till chefer och ledningsforum för att lyfta att behovet finns. Det är tack vare kontakterna ute i verksamheten som vi faktiskt kan göra skillnad i praktiken. Ett starkt internt nätverk är helt avgörande.

Har du något tips till en liten kommun som precis börjat jobba med de här frågorna?

Det bästa är såklart att jobba kunskapsbaserat – börja med en kartläggning och följ upp med analys. Men om man inte har resurser till det så kan man börja med konkreta case.

Till exempel: gå till ekonomiskt bistånd. Där är det oftast lättast att hitta fall där det finns misstanke om fusk. Visa hur enkelt det kan vara att lura kommunen – det brukar väcka intresse och visa varför frågan behöver prioriteras.

Hur tycker du man kan prioritera rätt i en verksamhet där många aktiviteter pågår samtidigt?

Jag tänker att man börjar med den "lättplockade frukten" – återigen, ekonomiskt bistånd. Där kan man, med ganska små resurser, upptäcka ganska enkla fall.

Sedan är samverkan viktigt. Inom ramen för arbetslivskriminalitet kan man till exempel kroka arm med en chef på miljöförvaltningen och en kontakt på polisen, för att tillsammans genomföra myndighetsgemensamma insatser.

Det kanske låter svårt, men det ger mycket. I Eskilstuna har vi hittat brister i alla objekt vi besökt. Och när vi synliggör konkreta fall, då måste kommunen, polisen eller andra myndigheter agera. Det är väldigt effektivt.

Vad innebär "Eskilstunamodellen"?

Eskilstunamodellen handlar om vårt arbete mot arbetslivskriminalitet. Vi har byggt en struktur som inkluderar lokalpolisområdet, områdeschefer på miljö- och byggförvaltningen samt Center mot arbetslivskriminalitet.

Modellen är enkel:

Vi jobbar operativt, anpassat efter polisens åttaveckorsschema, så att vi alltid har resurser till myndighetsgemensamma insatser.
Vi har också en styrgrupp som träffas några gånger per år för att säkerställa att det operativa arbetet får rätt förutsättningar.

Tror du små kommuner kan arbeta enligt samma principer?

Det beror helt på vilken respons man får. Men det finns många kompetenta medarbetare i alla kommuner som redan jobbar med exempelvis miljöbrott.

Om du hittar en bra kontakt på miljöförvaltningen och samarbetar med en operativ samordnare hos polisen, då kan du – med ganska små medel – komma igång med myndighetsgemensamma insatser.

Hur balanserar du det strategiska och det operativa i din roll som samordnare?

Även om jag har en strategisk roll så gör jag ingen nytta om jag bara sitter bakom ett skrivbord. Jag behöver vara ute och jobba operativt också.

Jag samarbetar till exempel med kollegor på kultur- och fritidsförvaltningen som handlägger föreningsbidrag, och med dem som utreder misstänkta felaktiga utbetalningar.

Att ha ett samordnande uppdrag är viktigt – det ger energi och riktning – men det allra viktigaste är att ha en fot ute i verksamheten. Där får man reda på vad som behövs, och kan ta konkreta steg för att motverka och utreda misstänkta välfärdsbrott.

Om du fick ge en shoutout till någon som gör ett särskilt bra jobb inom området – vem skulle det vara?

Då måste jag lyfta fram Christina Kiernan på SKR. Hon är samordnare för välfärdsbrott, men arbetar också med flera andra frågor.

Hon är otroligt bra på att hålla ihop nätverk och sprida information. Jag vill också nämna hennes två kollegor: Emma Albertsson och Lotta Ricklander.

Vi i Eskilstuna hade inte varit där vi är idag om det inte vore för det stöd vi fått från SKR. Så shoutout till Christina – hon gör ett fantastiskt arbete och är verkligen ett energiknippe!