Blogg

Ett återkommande tema när man diskuterar korruption är mötet mellan offentliga och privata verksamheter. I en debattartikel på upphandling24 diskuterar Max Gustaf Segerström på fastighetsbolaget Aura Communities en del av de problem som präglar upphandling av tjänster i Sverige idag. Segerström pekar på att det generellt är ett lågt intresse för att lämna anbud, direkt drivet av att processerna uppfattas som korrupta, särskilt när det gäller kommuner. Att den opartiska bedeömningen bara gäller i teorin och att det i realiteten ofta finns relationer i bakgrunden som gör att anbuden skräddarsys för en viss leverantör. Segerström menar att så många som fyra av fem offentliga upphandlingar i Sverige på något sätt är korrupta. Som en fingervisning om vilka anbud man har anledning att lämna in kan man fråga sig: Finns en befintlig relation med en annan budgivare? Känns dokumentationen för specifik? Är tidsramen för kort? Har tidigare projekt tilldelats samma företag fler än en gång? Om förutsättningarna inte är de rätta så är det bäst att avstå från att lämna ett anbud, anser Segerström. Inte minst givet att det är hopplöst svårt att driva process mot myndigheter, att bevisa missförhållanden, att få rätt och att bära kostnaderna. Problemen förstärks också genom det avskaffade tjänstemannaansvaret. Segerström skriver att de värst drabbade myndigheterna i regel har högst omsättning av upphandlare, svårigheter att rekrytera nya och saknar fungerande visselblåsarfunktion.

Mårten Blix och Henrik Jordahl vid IFN har skrivit en debattartikel i Di om hur upphandlingar kan förbättras. Den huvudsakliga slutsatsen är att det finns värden med att tillåta en högre grad av subjektivitet från upphandlare, men att granskningen i gengäld behöver förstärkas och att all offentlig verksamhet borde granskas av Riksrevisionen. Artikelförfattarna pekar på att upphandlingar ofta ska täcka in alla eventualiteter, vilket gör processen komplex och kostsam. Dessutom leder det till en fyrkantig tillämpning där formalia blir viktigare än analys. Motbilden blir en upphandling med utrymme för sunt förnuft, där man tillåter mer av subjektivetet för att upphandlarna ska agera mindre som ängsliga paragrafryttare. Man jämför med näringslivet där mjuka kvaliteteter och stabila relationer ofta är viktigare än det lägsta priset. Det är en viktig avvägning artikelförfattarna pekar på och aktuella exempel som bygget av nya Karolinska ger intrycket av att pendeln har svängt för långt och att det finns anledning att röra sig i den riktning de föreslår. Samtidigt finns det inbyggd problematik i att tjänstemän fattar beslut om stora ekonomiska värden där det finns utrymme för godtycke. Att processerna blir mer transparenta är positivt, men kommer inte mer än delvis lösa problemet. När det offentliga hanterar stora pengar så kommer korruptionen att smyga sig på. Men givet att dessa grundförutsättningar i vårt samhälle knappast kommer att förändras i närtid, och givet att vi kan förvänta oss betydande välfärdstjänster i offentlig regi under lång tid framöver, är det ett utmärkt initiativ att etablera en mer professionell granskning. Att peka på hur regioner och kommuner regelmässigt bygger in intressekonflikter i granskningsrutinerna, med egna revisorer som granskare, ger möjligheter att ta steg i rätt riktning. Riksrevisionen kan agera mer professionellt, mer oberoende och det är naturligt att knyta deras granskningar till starkare sanktionsmöjligheter. Samtidigt finns det uppenbara risker med stor centraliserad administration. Ett medskick från Lantero vore att låta dylika förändringar ta tid och ske successivt under en längre period. Plötsliga förändringar, utan delutvärderingar, leder alltid till oförutsedda effekter i komplexa system. Alltså: goda tankar, men ha respekt för riskerna med att tillåta subjektivitet och låt förändringar ske successivt, så att oförutsedda problem kan fångas upp innan de skapat andra nya problem.

TV-programmet Kalla Fakta har granskat tandläkarutbildningen på KI och den särskilda antagningskvot som gör att man kan komma in utan hänsyn till betyg eller högskoleprovresultat. Man pekar på systematiskt gynnande av barn till tandläkare och framför allt återkommande fall av hur barn urvalskommitténs ledamöter har fått utbildningsplatser genom programmet. Hanteringen av besluten kring utbildningsplatserna har tydliga inbyggda intressekonflikter och är ett utmärkt exempel på när man har satt upp otillräckliga strukturer för att hantera jävssituationer. En återkommande grogrund för korruption är när tjänstemän hanterar beslut med betydande ekonomiskt värde, med en process som präglas av godtycke eller otillräcklig transparens. Det är lätt att anta att det i grunden sitter vettiga personer i den aktuella kommittén, men som saknar riskinsikt, är naiva eller inte tillräckligt rakryggade för att kunna sätta stopp när tveksamma situationer dyker upp. Precis som inom visselblåsarsystem är det centralt att ta principdiskussionen tidigt, att etablera bra rutiner och processer, så att man inte behöver förlita sig på kommittéledamöternas ryggrad, utan har rutiner som gör det lätt att göra rätt. Så snart det dyker upp ett skarpt läge är det försent att ta principdiskussionen. Se inslaget här.

Advokater har en viktig roll att spela i det förebyggande arbetet mot korruption. I en intervju i tidningen Advokaten diskuterar Natali Engstam Phalén på Institutet mot Mutor hur det förebyggande arbetet borde förstärkas och att advokater borde ta en mer aktiv roll i detta arbete. Phalén menar att kåren ofta är för passiv och bland annat revisionsbyråerna ofta visar på mera framåtanda på området. På Lantero har vi länge talat om rollen advokater har att spela när det gäller visselblåsarsystem, då de både bidrar med oberoende, specialistkompetens och en övergripande trovärdighet i arbetet mot korruption. Vi håller också med om bilden att revisionsbyråerna ibland är mer initiativrika, vilket för Lanteros del har inneburit att vi i en del kundupplägg jobbar tillsammans med exempelvis PwC och KPMG, med deras resursstarka forencicsavdelningar.

EU:s ministerråd har klubbat ett direktiv som kommer att göra det obligatoriskt med visselblåsarsystem för bolag med fler än 50 anställda eller kommuner med fler än 10 000 invånare. Vidare innebär direktivet en del utökat skydd för visselblåsare vad gäller repressalier eller negativ särbehandling. Vad gäller det nya obligatoriet liknar direktivet det upplägg som föreslogs 2014 i den svenska visselblåsarutredningen. Den svenska lag som blev resultatet blev ganska urvattnad och tog mindre fasta på att etablera rutiner för antikorruptionsarbetet, och var mer inriktad på utökade möjligheter till skadestånd i efterhand för den som hamnat i kläm. Eftersom den nya lagen sätter gränsen för obligatoriska visselblåsarsystem ganska lågt, så att även mindre organisationer kommer att beröras, är det troligt att vi får se en del nya former av upplägg. Lantero har försökt gå före genom samarbeten med advokatbyråer och investmentbolag, för att sänka tröskeln för mindre organisationer att arbeta med seriösa visselblåsarupplägg. För den som vill veta mer är det bara att kontakta oss! Direktivet i sin helhet hittar du här. Lag & Avtal skriver om direktivet här.

Brottsförebyggande rådet har kommit med en ny rapport om tysnadskulturer. Både inom organisationer och gentemot rättsväsendet finns det i många fall en oro bland brottsutsatta personer, vittnen eller medarbetare att berätta om missförhållanden. Mycket av rapporten handlar om rättsväsendet, bristande förtroende och strukturer i samhällets kärnfunktioner, men vad gäller företag och organisationer pekas betydelsen av chefer och tongivande individer ut som speciellt betydelsefulla. Tonen från toppen spelar stor roll. Rapporteringskanaler för missförhållanden kan vara en viktig komponent i antikorruptionsarbetet, men kommer aldig att få någon betydelse utan ett medvetet arbete för en sund organisationskultur. Ledningen och organisationens chefer måste fullt ut anamma och leva enligt de riktlinjer som gäller, annars kommer rapporteringskanalen mest att betraktas som ett fikonlöv av medarbetarna. Rapporten som helhet finns här. Institutet mot Mutor kommenterar rapporten här.

Intervju i Di TV med Natali Phalén om mutproblematik i samhällsbyggnadssektorn. Att byggsektorn och närliggande sektorer är korruptionsdrabbade är välkänt. Phalén konkretiserar hur problematiken ser ut rent praktiskt. Kunskap kring problematiken är grunden och organisationerna måste sedan låta sitt ledarskap präglas av dessa insikter. Hon nämner bland annat den konkreta vägledning som SKL, byggherrar och byggbolag tagit fram under IMM:s ledning.

Byggchefernas ordförande Kajsa Hessel beskriver i en debattartikel i Dagens samhälle de korruptionsutmaningar som präglar byggbranschen. Hon visar på en oroande utveckling och beskriver de strukturer som gör branschen särskilt utsatt, exempelvis mötet mellan privata aktörer och offentliga beställare. Hassel menar att chefer i byggbolagen lätt hamnar i kläm och tvingas förhålla sig till organiserad brottslighet. Hon efterlyser ett större engagemang från samhället och ser att branschen som helhet skulle kunna göra mer. Ett konkret förslag är att förekomma den EU-lagstiftning som är på väg och införa visselblåsarsystem för att underlätta anonym rapportering. Ett naturligt referenscase vore i så fall Norge, som ser antikorruptionsarbetet som en branschangelägenhet snarare än en fråga för enskilda företag. Sedan flera år finns det en visselblåsarkanal för branschen där man har satt upp seriösa strukturer för rapportering och handläggning. Ytterligare medskick till Byggcheferna vore att betona betydelsen av både oberoende och kompetens hos utredarna. Lantero arbetar sedan flera år med att möjliggöra för företag att få hjälp av oberoende advokater till en rimlig och förutsägbar kostnad. Kopplat till problemen inom byggbranschen har också en ny bok kommit ut i dagarna. I Den ineffektiva byggbranschen beskriver tidigare byggdirektören Mikael Anjou en del av de problem som branschen dras med och han skissar en handlingsplan framåt. Som vi inom Lantero alltid brukar påpeka är ett visselblåsarsystem en fråga om att utveckla sunda organisationskulturer. Rapporteringskanaler behöver kombineras med insikter och initiativ för att på bred front uppmärksamma och hantera missförhållanden.

Datainspektionen inleder en tillsyn med anledning av ett par incidenter där Region Uppsala har skickat känsliga personuppgifter utan kryptering. (Länk) Frågor som behöver besvaras gäller i vilken mån regionen har haft stöd för sin behandling av personuppgifter samt hur deras kontrollmekanismer ser ut avseende oberhörig åtkomst till personuppgifter. Problematiken har aktualiserats de senaste åren genom GDPR, men redan tidigare har exempelvis offentlighets- och sekretesslagen ställt krav på att sekretessbelagd information om en enskild endast får lämnas ut till den det berör. Problemet börjar vid det här laget bli ganska gammalt, men många organisationer verkar fullständigt aningslösa. Trots att frågan vare sig är svår eller dyr att lösa. Sedan flera år har Lantero en lättarbetad lösning för att kunna hantera känsliga utskick av information (bland annat registerutdrag) och med BankID stämma av att rätt person är mottagare. (Läs mer om Rekommenderat e-brev här.) På så sätt blir hanteringen helt digital och man slipper problematiken med traditionella rekommenderade brev, som bara kontrollerar namnet på mottagaren, men inte verifierar att individen är korrekt. Troligen kommer Lantero att få en handfull påstötningar med anledning av en sådan här incident, men det stora flertalet kommer att behöva en egen näsbränna innan man etablerar striktare rutiner för hanteringen av känsliga personuppgifter.

Alltfler röster höjs för ett starkare arbete mot korruption inom offentlig sektor. Öppenhet ses allt oftare som en självklar komponent i en sund verksamhetskultur, där man erkänner problem och adresserar missförhållanden. I insändaren nedan kommer kravet på extern visselblåsarfunktion från en tidigare anställd i en kommun, en anställd med egna erfarenheter av repressalier och bestraffningar kopplat till uppmärksammandet av missförhållanden. För samhället som helhet är det förstås viktigt att individer gör sig omaket att ta strid för att komma åt en osund kultur. Men för den enskilda organisationen är det ofta att föredra att få hantera sina problem utan att de först fläks ut i media. Att insändaren skriver en insändare är därför kanske ett argument starkare än de som tas upp i texten. Men för att ha nytta av visselblåsarsystemet som ett verktyg för att hantera missförhållanden krävs också en genuin vilja från ledningens sida att ta tag i problemen. Troligen är det denna vilja som blir den svaga länken om ledningen tvingas implementera ett system på grund av externt tryck. https://www.vk.se/2019-08-25/ordet-fritt-tystnadskultur-inom-umea-kommun-maste-bort