Kan handläggningen vara mer kostsam än de underliggande missförhållandena?

Oppositionsrådet i Region Västerbotten, Nicklas Sandström (M), lyfter i en debattartikel i Folkbladet upp behovet av ett visselblåsarsystem för regionen.

Utifrån en rapport från regionens revisorer framträder en bild av hur medarbetarna inom organisationen inte känner till eller förstår begrepp som meddelarfrihet och tystnadskultur. Vidare är det många som upplever att man inte öppet kan diskutera problem inom verksamheten.

Sandström pekar på behovet av att missförhållanden uppmärksammas och adresseras. Om anställda inte upplever att frågorna kan diskuteras öppet och heller inte har en allmän förståelse för principerna kring meddelarfriheten, så är det naturligt att i likhet med många andra regioner, kommuner och företag överväga ett visselblåsarsystem.

Den politiska majoriteten har främst invänt med att det innebär kostnader att upprätta ett visselblåsarsystem. Från Lanteros sida betraktar vi detta som ett svagt argument då den huvudsakliga kostnaden är kopplad till hanteringen av ärenden snarare än till själva rapporteringsfunktionen.

Om kostnaderna för att handlägga rapporter om missförhållanden är skäl nog att inte upprätta en rapporteringskanal, så har man troligen en skev uppfattning om vad missförhållandena i sig kan kosta.