Regelefterlevnad – Digitala verktyg och personligt stöd

Lantero ordnar ett webinarum på temat otillåten påverkan och möjliggörare. Datum: Tisdagen den 9 september kl 15.00 - 15.45. Plats: Online Anmäl dig här Riskbefattningar och riskområden är nyckelbegrepp för att kunna arbeta effektivt för att minska riskerna för möjliggörare åt kriminella inom din organisation. Hur ska man tänka? Finns det konkreta, enkla steg att ta? Är detta vägen fram mot ändamålsenliga bakgrundskontroller? Vi får besök av Catharina Lindstedt, Senior rådgivare, utbildare och föreläsare inom otillåten påverkan och möjliggörare åt organiserad brottslighet. Catharina ger oss konkreta tips och intressanta tankar. Möjliggörare för välfärdsbrott samt otillåten påverkan är ett växande problem. Ofta är kunskapen om vilken typ av möjliggörare som finns och hur dessa skapas ett brist inom kommunerna. Att arbeta mer aktivt med bakgrundskontroller kan vara ett sätt att minska riskerna men för att bakgrundskontroller ska vara en realistisk väg är det nödvändigt att kartlägga riskområden och riskbefattningar inom verksamheten. Lantero genomför webinarier där vi hittar konkreta frågeställningar och djupdyker i dessa. Tillsammans med personer som har praktisk, konkret kunskap om hur dessa problemområden kan hanteras, försöker vi skapa intressanta samtal där lyssnarna får konkreta tipps och ökad kunskap. Catharina Lindstedt är i grunden statsvetare med en magister i statsvetenskap samt doktorerande inom korruption på Göteborgs universitet. Under flera år arbetade Catharina inom underrättelseenheten hos Polismyndigheten med inriktning organiserad brottslighet, otillåten påverkan och riskbedömningar på hotade individer. Den erfarenheten var otroligt viktig när hon tog sig an uppdraget att strukturera upp hela Göteborgs Stads arbete (samtliga förvaltningar och bolag) för att hantera och motverka otillåten påverkan, samt att samordna stadens del i myndighetsgemensamma insatser mot organiserad brottslighet. Catharinas uppbyggda arbete har anammats i flera andra kommuner som hon stöttade under åren och idag arbetar hon med att stödja företag, myndigheter och organisationer med framförallt ledarskapsutveckling och organisationsutveckling med inriktning kring otillåten påverkan, möjliggörare åt kriminella aktörer och infiltration.

I ett webinarium om rollen som välfärdssamordnare diskuterade vi krav, behov och egenskaper med välfärdssamordnare Emelie Boman från Enköpings kommun. Se redigerad transkribering nedan. Välkomna allihopa till detta webbinarium med Lantero. För er som inte känner till Lantero sedan tidigare så arbetar vi med att förenkla arbetet med lagar, regelverk och andra komplexa frågor. Vi hjälper bland annat över 70 kommuner med visselblåsning. Under det senaste året har vi fördjupat oss i arbetet mot välfärdsbrott. Webbinariet pågår i max 45 minuter och vi tar upp frågor på slutet. Idag ska vi prata om en viktig funktion: samordnaren för arbetet mot välfärdsbrott. Behövs en sådan person? Vem bör det vara? Vad kan man kräva, och vilka egenskaper är viktiga? För detta har vi med oss Emelie Boman, trygghetsstrateg i Enköpings kommun. Välkommen! Tack. Jag arbetar strategiskt med brottsförebyggande frågor inom kommunen, där välfärdsbrott är ett av fyra prioriterade områden. Jag samordnar insatser från våra olika förvaltningar för att skapa en gemensam bild av vad som görs, var det finns luckor och var stödbehoven finns. Min roll handlar mycket om att skapa helhet och kommunikation i hela organisationen, oavsett förvaltning. I vissa förvaltningar deltar jag mer operativt och stöttar i frågor som: Vad är det för typ av brott? Hur ska det polisanmälas? Eftersom "välfärdsbrott" inte är ett juridiskt brottsbegrepp måste vi analysera och kategorisera. Jag bollar ofta med kollegor: Vad är din magkänsla? Stötta dem som står nära verksamheten. Samtidigt måste vi ha styrande dokument på plats: riktlinjer, rutiner, policys – men det spelar ingen roll om de inte omsätts i praktik. Vi måste få saker att hända. Då behövs någon som smörjer maskineriet. Ibland handlar det om att sätta ord på det vi redan gör. Många följer upp felaktiga utbetalningar – men inte under etiketten "välfärdsbrott". Det är viktigt att sätta begrepp och synliggöra arbetet. Vi ser ofta att arbetet pågår redan i verksamheten. Men utan en samordnande funktion blir det svårt att skapa helhetsbilden. Samordnarens roll blir att rapportera både uppåt och neråt. Att förklara hur en insats här skapar förutsättningar där. Jag beskriver det som ett pussel – operativa personer har sina bitar, men någon behöver ha helikopterperspektiv. Vi har intervjuat många kommuner. De flesta som arbetar med välfärdsbrott har inte titeln "samordnare välfärdsbrott" utan jobbar med något annat, ofta som brottsförebyggande samordnare eller säkerhetssamordnare. Det visar att det är ett deluppdrag i något större. Traditionellt har brottsförebyggande arbete fokuserat på det yttre – trygghet i det offentliga rummet. Välfärdsbrott rör mer interna processer: rutiner, kontroller, system. Jag tror båda fälten hör ihop. Tänket kring motiverade gärningspersoner och tillfällen är detsamma. Utmaningen är att prioritera. Vårt arbete är inlagt i strategisk lägesbild och åtgärdsplan, med politisk prioritering från kommunfullmäktige. Det gör att arbetet håller över tid, trots att allt är "jätteprioriterat". För att lyckas måste man lära känna verksamheterna. Vad har de för mål, förutsättningar, och vilken ambitionsnivå är rimlig? Det gäller att sätta nivån utifrån resurser och tidsramar. Arbetet är ett maraton, inte en sprint. Om jag skulle anställa någon för att driva det här i startskedet, så väljer jag struktur. Det behövs någon som tydliggör roller, ansvar, och håller ihop. Sen, i ett senare skede, blir det viktigare med energi och drivkraft för att hålla i och hålla ut. För att få till delaktighet måste man måla upp helhetsbilden: varför är din verksamhet viktig? Och man måste tajma sina insatser. Jag jobbar mycket med första linjens chefer och förvaltningschefer – det är de som skapar förutsättningar. I vissa kommuner finns ingen samordnare – det läggs på förvaltningarna. Men då får man ingen helhetsbild, gråzoner faller mellan stolarna och risken för dubbelarbete ökar. Koordinationen blir lidande. Det finns olika vägar. Mindre kommuner kanske delar på resurser. Att ha en gemensam person för flera kommuner skapar förutsättning för expertkompetens. Kartlägg behoven och förutsättningarna först. Vi samverkar i LAKUS, ett nätverk för sex kommuner runt Mälaren. Den samverkan har varit avgörande. Vi delar erfarenheter, dokument och undviker fallgropar. Kombinationen av strategiska och operativa personer är värdefull. För att lyckas behövs både strategisk förståelse och operativ förankring. Samverkan, politiskt mandat, första linjens chefer och personalen på golvet – alla måste med. Hot och våld är en utmaning. Vi måste skydda våra medarbetares arbetsmiljö. Det gäller att ha rutiner för stöd, upptrappning och att markera att hot är oacceptabelt. Det är svårt eftersom det handlar om känslor – vad som känns hotfullt för en person gör det inte för en annan. Börja med det politiska mandatet. Säkra resurser och rikta ambitionen. Lägg tid på att förstå var insatserna gör störst nytta. Våga sålla bland utbildningar och fokusera på vad som verkligen behövs i just din kommun. Och glöm inte att fira framstegen.

Vi fick möjlighet att intervjua Enköping kommuns trygghetssamordnare Emelie Boman och prata om hennes arbete mot välfärdsbrottslighet. Nedan följer en redigerad transkribering av intervjun: Jag sitter här med Emily Boman som är trygghetsstrateg på Enköpings kommun. Du jobbar ju med att förebygga välfärdsbrottslighet i kommunen. Kan du beskriva kort vad det innebär i praktiken? Egentligen jobbar jag ju med att skapa förutsättningar för mina kollegor som gör det riktiga arbetet ute i förvaltningarna med att förebygga välfärdsbrott. Det här är ju ett rätt stort område. Om man pratar arbetet mot välfärdsbrott så omfattar det många delar. Hur bestämmer ni vad ni ska prioritera, vad ni ska göra först och vilka resurser ni lägger på olika delar? Vi har prioriterat arbetet på kommunövergripande nivå som en viktig fråga. Sen har förvaltningarna själva prioriterat utifrån en kartläggning. Så socialtjänsten har sin prioritering, vård och omsorg har sin, eftersom det är lite olika frågor de jobbar med. Finns det en aktiv dialog med politiken kring det prioriteringsarbetet? Politiken sätter de övergripande målen i kommunfullmäktige. Till exempel ska vi förhindra att vi får in organisationer och personer i kommunen som vill begå den här typen av brottslighet. Det blir olika, så i vård och omsorg så kan det handla om företag som vill bedrivs någon typ av verksamhet. På vår upplevelseverksamhet, som är de som delar ut föreningsbidrag, kan det vara föreningar som söker bidrag som faktiskt inte finns. Vad det innebär att stoppa fusket blir olika beroende på vilka frågor man arbetar med. Om man tittar mer specifikt på Enköpings kommun. Var startar man om man är en kommun av Enköpings typ? Vi startade ju med att göra en kartläggning som delvis också visade att vi inte hade samlat den statistiken vi behövde för att kunna göra en kartläggning ordentligt. Vi fick börja längst ner med de lägst hängande frukterna och samla in relevant statistik. Och när det kom till kartläggningen, på vilket sätt gjorde ni den och hur många var inblandade i arbetet? Vi gjorde den i egen regi och arbetet bedrevs av en person, på 10-15% arbetstid under ungefär ett år. Det handlade till ganska stor del om att leta igenom en massa gamla dokument efter statistik. **Känner ni i efterhand att ni gjorde det på ett ändamålsenligt sätt och att det var meningsfullt?" Ja. Arbetet pågick ju inte hela tiden och det pågick mycket annat arbete under tiden som vi gjorde vår kartläggning. Det känns rätt att sätta ett startläge så att man när man börjar jobba med frågorna kan visa på hur långt vi har kommit. Annars finns risken att man arbetar och arbetar men kan inte riktigt se vad som har hänt. Så det blir en struktur för att följa upp arbetet? Ja, precis. Om man tänker sig en liten kommun som bara kan allokera någon halvtid att samordna de här frågorna. Vilket råd skulle du ge för att komma igång med arbetet? Kartläggningen är viktig ur ett uppföljningsperspektiv, men det betyder inte att man inte kan börja med andra saker parallellt. Så blev det ju ändå här. När frågan blev prioriterad hos oss så började det jobbas. Alla kommuner har en massa superengagerade medarbetare. Jag tror att man ska starta där engagemanget finns. Hur triggar man igång det här engagemanget? Vi hade väldigt lite resurser hos oss. Det som startade igång arbetet var politisk prioritering. Det kom ett politiskt uppdrag. Så när det finns ett politiskt uppdrag bör man få igång nånting som händer, som visar att bollen är i rullning. Ja, och att samla ihop personer i kommunen som gör arbetet. Det finns personer som jobbar i alla kommuner med de här frågorna, men där man ibland inte har satt de här benämningarna på rollerna. Alltså etablera specifika forum för de här frågorna? Ja, bygga fasta kontaktnät. Min erfarenhet är att de här personerna ofta är ganska ensamma i sina förvaltningar och att de också gärna träffar varandra. Samtidigt får man vara försiktig så att man inte startar för många forum. Det behöver vara balans. Avslutningsvis, om du får peka på en person inom Kommunsverige som gör ett särskilt bra arbete inom de här frågorna, vem skulle det vara? Eskilstuna har en samordnare som heter Lena, som jobbar heltid med de här frågorna. Jag har jobbat en del med henne och upplever henne som otroligt motiverande. Hon jobbar jättemycket med de här frågorna och får med sig väldigt mycket folk. Hon är jättebra! Jag tror inte att du är ensam om den känslan. Shoutout till Lena Törneskär i Eskilstuna kommun! Så med det; stort tack för din tid och ditt arbete med det här!