Blogg

Som chef för fiskeföretaget Samherji förstod Jóhannes Stefánsson att bolaget var involverat i utbredd korruption kopplat till fiskekvoter i Namibia. Han lämnade företaget i protest och kom sedan att exponera missförhållandena inom det egna företaget och andra delar av branschen i "The Fishrot Files". Den efterföljande debatten skakade om industrin och fällde bland annat två namibiska ministrar.  Nu vinner Jóhannes Stefánsson den prestigefulla hållbarhetsutmärkelsen “WIN WIN Gothenburg Sustainability Award 2021” och en prissumma på en miljon kronor för avslöjandet.  Läs mer här. 

Implementeringen av EU:s visselblåsardirektiv skiljer sig åt en del mellan länderna. Ett exempel är vilka ärenden som kan rapporteras med skydd av lagen. Som direktivet ser ut är det upp till länderna att besluta om överträdelser av nationell lagstiftning också ska omfattas av skyddet i visselblåsarlagen. Tjeckien, Danmark och Sverige sticker ut i sammanhanget med relativt breda definitioner, som även inkluderar brott mot nationell lagstiftning. Sverige har dessutom gått ännu längre och inkluderar ärenden där det är av allmänintresse att informationen kommer ut.    Estland och Lettland väljer en annan väg och definierar exempel i en förteckning. I andra länder, exempelvis Tyskland och Finland, debatteras fortfarande frågan om hur avgränsningarna ska se ut. Hur reglerna ska tillämpas för organisationer verksamma på flera nationella marknader är inte helt klart och något som vi får anledning att återkomma till på Lantero-bloggen.

I december i år ska det nya EU-direktivet om visselblåsning vara implementerat i nationell lagstiftning inom unionen. Många länder ligger dock efter i arbetet. Två tredjedelar av alla EU-länder hade i februari i år inte ens påbörjat arbetet, alternativt just inlett det.  För Sveriges del var förslaget på remissrunda från förra sommaren fram till i mitten av oktober 2020, vilket innebär att man ligger långt fram jämfört med övriga unionen. Samtidigt ska nämnas att lagstiftningsprocessen skiljer sig åt mellan länderna, exempelvis vad gäller remissförfaranden. Vidare kan länder som är sent igång med sitt arbete ta avstamp i det arbete som gjorts i exempelvis Sverige. Det gör både processen potentiellt snabbare och ger förutsättningar för mer enhetlig implementering inom unionen. 

Sedan 2010 har Institutet mot mutor löpande samlat in och sammanfattat rättsfall om mutbrott. Syftet är bland annat att ge en bild av hur korruption kan se ut inom enskilda branscher och underlätta för näringslivet att bedöma de korruptionsrisker som kan uppstå.  Sammanställningen för 2020 utgör en särskilt dyster läsning då summan av de samlade mutorna under året gått upp med 246 procent jämfört med året före.  Mörkertalet är förstås stort och det är omöjligt att veta den totala omfattningen av mutförsök under året. Typiska fall rör olika typer av myndighetspersoner, exempelvis förarprovförrättare, personal inom kriminalvården eller beslutsfattare inom myndigheter.  Mönstret är typiskt och bekräftar bilden att korruptionsrisker tenderar att uppstå där det offentliga möter enskilda eller privata bolag.  Arbetet mot korruption bör bedrivas brett. Från näringslivets sida är det viktigt att ha kunskap om riskområden och aktivt arbeta med attityder inom organisationerna. Från det offentliga bör det finnas en långsiktig ambition att minska incitamenten genom att begränsa värdet av transfereringar som styrs av enskilda tjänstemän, särskilt inom områden som öppnar upp för godtyckliga bedömningar och ärendehandläggningar. Att vi ser en plötslig och mycket kraftig ökning i siffrorna är i sig mycket illavarslande och pekar på en brytpunkt där en traditionellt sett låg acceptans för fusk tycks vittra sönder. Det blir alltså mer och mer upp till myndigheter och företag att jobba med organisationskulturer när samhället inte klarar av att upprätthålla sitt värderingsarbete. 

Regeringens handlingsplan mot korruption räcker inte enligt Claes Sandgren, professor emeritus i civilrätt vid Stockholms universitet. I en debattartikel på DN Debatt kritiserar han planen för att sakna substans i det att den varken är en egentlig plan eller innehåller någon handling. Sandgren menar vidare att "handlingsplanens" fokus på den statliga förvaltningen skjuter bredvid målet, då kommunerna exempelvis står för 80 procent av den offentliga upphandlingen i Sverige, som på årsbasis uppgår till hela 700 miljarder kronor.  Trots att Sverige i internationell jämförelse brukar betraktas som ett land med låg korruption (se tidigare blogginlägg), så visar exempelvis EU-Barometern 2019 att tre av tio företag tror att de under de tre senaste åren förlorat en offentlig upphandling på grund av korruption. – Den kommunala upphandlingen genomförs i betydande omfattning av de kommunala bolagen, som styrs av politiker och tjänstemän som har uppdrag även i organ som granskar upphandlingen, säger Sandgren. Offentliga Affärer rapporterar också om kritik från Transparency International, som uppmanar regeringen att komplettera sin plan med handling. 

Europa är fortsatt den minst korruptionsdrabbade regionen i världen enligt Transparency Internationals senaste rapport. Rapporten mäter bara upplevd korruption i offentlig sektor och inte den faktiska underliggande korruptionen, men bör ändå kunna ses som en rimlig uppskattning av läget i världen. Vidare tas siffrorna fram årligen enligt samma modell, vilket gör att den allmänna utvecklingen kan följas ganska väl. Nya Zealand och Danmark ligger i topp, medan Sverige, Finland, Schweiz och Singapore delar tredjeplatsen. Norden ligger generellt bra till i mätningen, även om denna blogg tidigare har pekat på en delvis uppblåst självbild i Sverige. Dessutom har Norden samhällen med stor offentlig sektor, vilket i sig tenderar att öka korruptionsriskerna.  Sett över några år har utvecklingen gått åt fel håll i bland annat Ungern, Polen och Malta, medan Italien, Estland och Grekland sticker ut som positiva exempel i Europa.  

I slutet av året kommer det nya EU direktivet om visselblåsning. Bl.a. kommer det ställa krav på alla företag med minst 50 anställda att ha en visselblåsarkanal som uppfyller vissa kriterier, t.ex. kopplat till anonymitet, former för mottagning och oberoende hantering av ärenden. Det kommer innebära en utmaning då många bolag saknar interna resurser för en oberoende utredning och för att upprätta nödvändiga tekniska lösningar. Det Reims & Co nu kan erbjuda är ett smidigt sätt, även för mindre företag, att få en visselblåsarkanal som lever upp till de nya reglerna.  Kännedomen om det nya direktivet är fortfarande lågt. Reims & Co inleder nu en serie webinars på temat. Om du är intresserad kan du anmäla dig här första webinariet är 11 februari (obs webinaret hålls på finska).

Riksenheten mot korruption åtalar 12 personer inom Region Östergötland för tagande av muta. (artikel) Det handlar om föremål som mobiltelefoner, surfplattor, tv-spelskonsoller och presentkort till ett sammanlagt värde om strax över 20 000 kronor. Företaget som ligger bakom de misstänkta mutorna, Labcenter, stod senast i höstas i centrum i en liknande situation med Sjöfartsverket.  Att mutsituationer ofta dyker upp i mötet mellan privat och offentlig sektor är ett välkänt mönster. Vanligt är också den grad av aningslöshet som tycks prägla de inblandade personerna. Sannolikt har de relativt låga summorna spelat in och skapat en känsla av att ”det ändå är ok”. Det är också möjligt att den svenska självbilden om att vi i vår kultur inte ägnar oss åt korruption, i sig kan vara en faktor som gör svenskar extra aningslösa och benägna att rationalisera sitt beteende.  Som organisation kan man hjälpa sina medarbetare att bli mer medvetna genom att aktivt diskutera frågan i olika sammanhang. En bra tumregel för att avgöra vad som är ok är Lanteros 3 L: Är det Lagligt? Är det Lämpligt? Vill jag Läsa om det här i tidningen? 

På Internationella antikorruptionsdagen, den 9 december, anordnade Transparency International och Institutet mot Mutor ett seminarium. Seminariet tog upp antikorruption som en del av hållbarhetsarbetet inom organisationer samt Agenda 2020 och fäste speciellt avseende vid hur principerna kan omsättas i praktisk handling.  Som en separat del diskuterades också nationella handlingsplaner och risken att högt ställda ambitioner stannar vid högtidliga ord.  Deltog i seminariet gjorde - Ulrik Åshuvud, Tranparency International Sverige - Hayaat Ibrahim, IMM - Parul Sharma, människorättsjurist - Tomas Kåberger, professor vid Chalmers - Cecilia Berglin, SKR - Daniel Bruce, Transparency International UK Seminariet finns att se i sin helhet här. 

Advokatfirman Trinity Chambers på Guernsey har fått en bot på £10 000 för att ha skickat känslig information per mejl. (Artikel) Dataskyddskommissionär Emma Martins kommenterar boten med att den syftar till att peka på allvaret och betydelsen av att inte hantera persondata på ett lämpligt sätt. Hon pekar också på "bristande intresse" för frågan. från byråns data controller.  Rimligen är förtroendeskadan för Trinity Chambers avsevärt större än boten, då en advokatbyrå förväntas veta bättre än att hantera kundinformation så.  Lantero har sedan länge drivit på för säkrare informationshantering och erbjuder bland annat sina kunder tjänsten Rekommenderat e-brev, där mottagaren måste legitimera sig med BankID för att komma åt den information och de bilagor som skickas.