• +46 8 124 480 50
  • info@lantero.se

Blogg

Bild: 2019-11/sk-rmavbild-2019-11-26-kl.-09.27.15.png

Hur ser offentliga upphandlingar ut i Sverige?

2019-11-26

Ett återkommande tema när man diskuterar korruption är mötet mellan offentliga och privata verksamheter. I en debattartikel på upphandling24 diskuterar Max Gustaf Segerström på fastighetsbolaget Aura Communities en del av de problem som präglar upphandling av tjänster i Sverige idag.

Segerström pekar på att det generellt är ett lågt intresse för att lämna anbud, direkt drivet av att processerna uppfattas som korrupta, särskilt när det gäller kommuner. Att den opartiska bedeömningen bara gäller i teorin och att det i realiteten ofta finns relationer i bakgrunden som gör att anbuden skräddarsys för en viss leverantör. Segerström menar att så många som fyra av fem offentliga upphandlingar i Sverige på något sätt är korrupta.

Som en fingervisning om vilka anbud man har anledning att lämna in kan man fråga sig: Finns en befintlig relation med en annan budgivare? Känns dokumentationen för specifik? Är tidsramen för kort? Har tidigare projekt tilldelats samma företag fler än en gång?

Om förutsättningarna inte är de rätta så är det bäst att avstå från att lämna ett anbud, anser Segerström. Inte minst givet att det är hopplöst svårt att driva process mot myndigheter, att bevisa missförhållanden, att få rätt och att bära kostnaderna. Problemen förstärks också genom det avskaffade tjänstemannaansvaret.

Segerström skriver att de värst drabbade myndigheterna i regel har högst omsättning av upphandlare, svårigheter att rekrytera nya och saknar fungerande visselblåsarfunktion.


Bild: 2019-11/sk-rmavbild-2019-11-21-kl.-11.01.15.png

Kommentar debattartikel om upphandling

2019-11-21

Mårten Blix och Henrik Jordahl vid IFN har skrivit en debattartikel i Di om hur upphandlingar kan förbättras. Den huvudsakliga slutsatsen är att det finns värden med att tillåta en högre grad av subjektivitet från upphandlare, men att granskningen i gengäld behöver förstärkas och att all offentlig verksamhet borde granskas av Riksrevisionen.

Artikelförfattarna pekar på att upphandlingar ofta ska täcka in alla eventualiteter, vilket gör processen komplex och kostsam. Dessutom leder det till en fyrkantig tillämpning där formalia blir viktigare än analys.

Motbilden blir en upphandling med utrymme för sunt förnuft, där man tillåter mer av subjektivetet för att upphandlarna ska agera mindre som ängsliga paragrafryttare. Man jämför med näringslivet där mjuka kvaliteteter och stabila relationer ofta är viktigare än det lägsta priset.

Det är en viktig avvägning artikelförfattarna pekar på och aktuella exempel som bygget av nya Karolinska ger intrycket av att pendeln har svängt för långt och att det finns anledning att röra sig i den riktning de föreslår. Samtidigt finns det inbyggd problematik i att tjänstemän fattar beslut om stora ekonomiska värden där det finns utrymme för godtycke. Att processerna blir mer transparenta är positivt, men kommer inte mer än delvis lösa problemet. När det offentliga hanterar stora pengar så kommer korruptionen att smyga sig på.

Men givet att dessa grundförutsättningar i vårt samhälle knappast kommer att förändras i närtid, och givet att vi kan förvänta oss betydande välfärdstjänster i offentlig regi under lång tid framöver, är det ett utmärkt initiativ att etablera en mer professionell granskning. Att peka på hur regioner och kommuner regelmässigt bygger in intressekonflikter i granskningsrutinerna, med egna revisorer som granskare, ger möjligheter att ta steg i rätt riktning. Riksrevisionen kan agera mer professionellt, mer oberoende och det är naturligt att knyta deras granskningar till starkare sanktionsmöjligheter.

Samtidigt finns det uppenbara risker med stor centraliserad administration. Ett medskick från Lantero vore att låta dylika förändringar ta tid och ske successivt under en längre period. Plötsliga förändringar, utan delutvärderingar, leder alltid till oförutsedda effekter i komplexa system.

Alltså: goda tankar, men ha respekt för riskerna med att tillåta subjektivitet och låt förändringar ske successivt, så att oförutsedda problem kan fångas upp innan de skapat andra nya problem.


Bild: 2019-11/sk-rmavbild-2019-11-20-kl.-15.42.24.png

Korruption i fördelning av utbildningsplatser - lärdomar

2019-11-20

TV-programmet Kalla Fakta har granskat tandläkarutbildningen på KI och den särskilda antagningskvot som gör att man kan komma in utan hänsyn till betyg eller högskoleprovresultat.

Man pekar på systematiskt gynnande av barn till tandläkare och framför allt återkommande fall av hur barn urvalskommitténs ledamöter har fått utbildningsplatser genom programmet.

Hanteringen av besluten kring utbildningsplatserna har tydliga inbyggda intressekonflikter och är ett utmärkt exempel på när man har satt upp otillräckliga strukturer för att hantera jävssituationer. En återkommande grogrund för korruption är när tjänstemän hanterar beslut med betydande ekonomiskt värde, med en process som präglas av godtycke eller otillräcklig transparens.

Det är lätt att anta att det i grunden sitter vettiga personer i den aktuella kommittén, men som saknar riskinsikt, är naiva eller inte tillräckligt rakryggade för att kunna sätta stopp när tveksamma situationer dyker upp.

Precis som inom visselblåsarsystem är det centralt att ta principdiskussionen tidigt, att etablera bra rutiner och processer, så att man inte behöver förlita sig på kommittéledamöternas ryggrad, utan har rutiner som gör det lätt att göra rätt.

Så snart det dyker upp ett skarpt läge är det försent att ta principdiskussionen.

Se inslaget här.


Bild: 2019-11/sk-rmavbild-2019-11-05-kl.-17.28.38.png

Visselblåsarsystem obligatoriskt från 2021

2019-11-05

EU:s ministerråd har klubbat ett direktiv som kommer att göra det obligatoriskt med visselblåsarsystem för bolag med fler än 50 anställda eller kommuner med fler än 10 000 invånare. Vidare innebär direktivet en del utökat skydd för visselblåsare vad gäller repressalier eller negativ särbehandling.

Vad gäller det nya obligatoriet liknar direktivet det upplägg som föreslogs 2014 i den svenska visselblåsarutredningen. Den svenska lag som blev resultatet blev ganska urvattnad och tog mindre fasta på att etablera rutiner för antikorruptionsarbetet, och var mer inriktad på utökade möjligheter till skadestånd i efterhand för den som hamnat i kläm.

Eftersom den nya lagen sätter gränsen för obligatoriska visselblåsarsystem ganska lågt, så att även mindre organisationer kommer att beröras, är det troligt att vi får se en del nya former av upplägg. Lantero har försökt gå före genom samarbeten med advokatbyråer och investmentbolag, för att sänka tröskeln för mindre organisationer att arbeta med seriösa visselblåsarupplägg.

För den som vill veta mer är det bara att kontakta oss!

Direktivet i sin helhet hittar du här.

Lag & Avtal skriver om direktivet här.